Jag skrev för några dagar sedan om när lamporna tänds. vad vi är för någon. Åskådare eller deltagare var några tankar jag funderade på.
Men vem är vi när lamporna släcks?
Är vi samma person som i ”rampljuset”? Vem är vi när vi liksom kommit hem från jobbet eller det offentlig? Vem är vi när mysbyxorna kommit på? Vem är vi bakom ”masken” 🎭 ? Jag vill inte att du misstolkar mig nu. Att jag tror att allt du gör är en maskerad. Tänker inte alls så. Utan mer i att är vi densamme i både det officiella och när vi är bara vanliga?
Kommer man att känna igen oss även om man kommer hem till oss?
Funderar lite på om vi är olika beroende på vart vi är och vad vi möter….
Funderar på om vi har behov av att ”förställa” oss ibland….
Funderar på om vi tycker att vi inte duger på något sätt och måste ”förbättra” imagen ….
Funderar på om andra påverkar oss att vara någon annan för att passa in…..
Hur tänker du? Är du samma person om så lamporna släcks? Ärligt?
Min bön och längtan är att kunna vara samma person. Tror att du också längtar efter det. Idag ber vi tillsammans (om du vill) om att få nåden att vara den person vi längtar efter att vara. Både med eller utan lampor på oss. Gud, hjälp oss att kunna leva upp till det.
Pedher´s blogg 