Åh vad jag älskar det goda djupa samtalet. Du vet det som, å ena sidan kan vara djuplodande, men som också kan ha en touch av lite humor.
Du vet samtalet som också är ett lyssnande av den andre. Lyssnande för att höra. För att lära. Lyssnande bara för att just lyssna.
Kanske är det en bristvara i dessa tider. Har vi tid för det? Vill vi lyssna på lärdomar från förr? Eller är vi mest intresserade av att bara skapa nytt? Eller kanske älskar vi mest av allt att höra vår egen röst.
Jag tror att det finns en vishet i att låta det nya vi vill vara berört av äldre visdom och erfarenhet. Där vi vis av historien lever i nuet för att forma framtiden i ljuset av dom utmaningar den möter.
Barnets trotsiga ”kan själv” kan vi skratta lite åt. Men sanningen är väl, lite för ofta, att vi som vuxna inte lämnat det stadiet.
Det goda samtalet mellan generationer har något som berikar alla. Vishet, hunger, förståelse för just sin tid och generation, slutsater och välsignelse. Vi har så mycket att ge varandra.
Det finns ett annat lyssnande som också är viktigt. Det är att lyssna till vad Gud har att säga till oss. Ibland en viskning som kräver vårt fulle fokus. Ibland genom någon annan. Ibland ett rop i vårt innersta. Detta lyssnande kan vara avgörande för vår framtid men även i nuet. Våga lyssna till det. Så min utmaning till dig och mig idag är:
Vad säger Gud till oss idag?
Pedher´s blogg 