Unik dag 

Idag händer det som så många ropar efter. Idag inträffar möjligheterna som vi  så gärna trånar efter.

Ibland hoppas vi på några extra minuter varje timme. Ibland hoppas vi på en extra timme varje dag. Idag får vi en hel extra dag att utnyttja. En hel dag att göra det vi så ofta säger att vi inte hinner med. 

Så ta nu chansen. Säg inte att du inte har tid nu när du får 24 extra timmar. Du har 1440 minuter till godo. Bara att frossa bland alla dessa minuter. 

Är det inte så att vi allt för ofta ropar efter mer tid? Fast vi egentligen skulle lära oss att säga nej!! Att vi hellre skulle lära oss att planera bättre. Men vi stressar på som om det var den bästa vägen. 

Att ”andas ut” och bara lugna sig en liten stund är inte bara en fredagssak. Vi skulle kunna försöka göra det en gång varje timme. En gång varje dag. En längre stund varje vecka. Det var därför vi fick sabbaten – vilodagen. Den var tänkt till att just skapa ett välbefinnande för både  ande, själ och kropp. Hela skapelsen har detta tänk. Marken behöver vila. 

Men allt för ofta kör vi över denna smarta lösning. Vi klämmer ut så mycket det bara går ur marken när vi sår så mycket det går. Likadant kör vi slut på oss själva och ”går i väggen”. 

Nej, mer sabbat åt folket, fler skottår och fler ”pusta-ut-stunder”.  Och vet du, det är just du och jag som är herre över vår tid. Välj det som är bra. Vila lite då och då. Det är du värd. Gör vi det, håller vi längre. Allt bli så mycket bättre då. 

Så idag har vi möjligheten. Ta den. 

Söndagstankar – att hitta hem

Det finns en berättelse i Bibeln om den återfunne sonen. Förr sa man ”den förlorade” sonen. Så skönt att den fått en bättre rubrik. För det är ju precis vad det handlar om. Han hittade hem. Han var förlorad men återfanns. 

Du läser om det i Lukas evangelium kapitel 15 verserna 11-32. (Texten hittar du längst ner i bloggen.)

Vi behöver hitta hem i tron. Jag tror att när vi hittar vår tro på Gud hittar vi hem. Skrev om Bert-Åke Varg. Han beskrev det som att det var barnatron som hittade tillbaka till honom. Det ligger något i det. När vi var små hade vi en enkel och inte tillkrånglad tro på Gud. Den tron knackar på livet och vill tillbaka. 

Vi behöver hitta hem i en gemenskap. Jag tror att vi behöver en kyrka och församling som vi kan dela vår tro med. Dela erfarenheter. Få hjälp med tvivel. Glädjas i tron. 

Vi behöver hitta hem till himlen. Vår tro tar sikte på himlen. Jesus bjuder hem till sin boning. Där, varken sjukdom eller nöd finns. 

När vi svansar iväg för att söka frihet och hitta oss själva står fader Gud och väntar. Han väntar på dig och mig att vi ska upptäcka att borta bra men hemma bäst. Liksom fadern står och spanar efter sonen så spanar han efter oss. 

Du är lika efterlängtad. Lika älskad. Lika viktig. Kanske är det just idag du ska hitta hem. 
Här har du texten :

”Vidare sade han: ”En man hade två söner. Den yngre av dem sade till sin far: Far, ge mig den del av förmögenheten som ska bli min. Då delade han sin egendom mellan dem. Några dagar senare packade den yngre sonen ihop allt sitt och reste långt bort till ett främmande land. Där levde han hämningslöst och slösade bort sin förmögenhet. När han hade gjort slut på allt, drabbades det landet av en svår svält och han började lida nöd. Då gick han bort och tog tjänst hos en av landets medborgare, som skickade ut honom på sina ägor för att vakta svin. Han hade gärna velat äta sig mätt på fröskidorna som svinen åt, men ingen gav honom något. Då kom han till besinning och sade: Hur många arbetare hos min far har inte mat i överflöd, och här svälter jag ihjäl! Jag vill stå upp och gå hem till min far och säga till honom: Far, jag har syndat mot himlen och inför dig. Jag är inte längre värd att kallas din son. Låt mig få bli som en av dina arbetare. Och han stod upp och gick till sin far. Medan han ännu var långt borta, fick hans far se honom och förbarmade sig över honom. Fadern skyndade fram, omfamnade honom och kysste honom. Sonen sade till honom: Far, jag har syndat mot himlen och inför dig. Jag är inte längre värd att kallas din son. Men fadern sade till sina tjänare: Skynda er! Ta fram den finaste dräkten och klä honom, och sätt en ring på hans finger och skor på hans fötter. Och hämta gödkalven och slakta den. Nu ska vi äta och fira, för min son var död men har fått liv igen, han var förlorad men är återfunnen. Och festen började. Men hans äldre son var ute på fälten. När han nu kom och närmade sig gården, fick han höra musik och dans. Han kallade då till sig en av tjänarna och frågade vad detta kunde betyda. Tjänaren svarade: Din bror har kommit hem, och din far har slaktat gödkalven eftersom han fått honom välbehållen tillbaka. Då blev han arg och ville inte gå in. Hans far kom ut och försökte övertala honom, men han svarade sin far: Här har jag slavat för dig alla dessa år och aldrig gått emot ditt ord, och mig har du aldrig gett ens en killing så att jag kunde fira med mina vänner. Men när han där kommer hem, din son som har festat upp din förmögenhet tillsammans med horor, då har du slaktat gödkalven för honom! Fadern sade till honom: Mitt barn, du är alltid hos mig, och allt mitt är ditt. Men nu måste vi fira och glädja oss, för din bror var död men har fått liv igen, han var förlorad men är återfunnen.””

‭‭Lukasevangeliet‬ ‭15:11-32‬ ‭SFB15‬

Bättre utsikt…

I går eftermiddag hände det. Solen var på väg att gå ner. Fönstret mot väster såg inte för fina ut direkt. Alltså ett smutsigt fönster i motljus är ingen vacker syn.

Så det blev fönstertvätt. Det är nog ett säkert vårtecken när jag tvättar fönstrena.

Ibland undrar jag varför jag väntar så länge med det. Rena fönster ger ju en så mycket bättre utsikt. Visst lite jobbigt är det men när det är klart är det ju så gott. 

  Hann bli klart innan solen gick helt ner bakom skogen. 

Man märker knappt att dom hela tiden blir smutsiga. Dag för dag. Sen helt plötsligt är dom bara allt för smutsiga. Dom måste bli rena igen. 

Så är det nog med vårt omdöme ibland. Vi märker inte riktgt hur det blir lite sämre tills vi kör i diket. Innan vi gör det skulle vi behöva tvätta våra ”glasögon-omdöme” om du förstår hur jag menar. 

Denna bild kan vi egentligen använda på flera områden i livet. Man blir skumögd på olika sätt. Samvetet blir lite mer uddlöst eller inte så känsligt. 

Men ett viljebeslut räcker. Liksom fönstren blev rena med god utsikt som resultat kan vi bestämma oss för att göra vårt omdöme lika klarsynt igen. Vi trubbas av med tiden om vi inte är vaksamma. Men upptäcker vi det får vi ta fram medlet till rening och fixa till utsikten igen. Det är en befrielse. Lika skön som ett nytvättat fönster.  Faktiskt ännu bättre. 

I den här takten…..

Alltså …….. I den här takten firar vi ju snart jul igen. 

Vart tar februari vägen? Det är ju tur att vi har skottår och får ha februari lite längre!!

Tiden rusar ju iväg. Dagarna känns ju inte precis längre fast dom får fler ljustimmar.  Enligt mina funderingar var det nyss nyår med trevlig sånggemenskap med kören Can’t Stop. Så helst plötsligt är det snart dags för mars månad med Vasaloppet. 

På något sätt påminner det om att ta vara på tiden.  Att njuta av tillfällen man får. Ibland för korta men som man bär med sig. Att inte fylla dagarna med för mycket programpunkter så att tiden rusar för fort. Så man hinner andas ut. 

Sista tiden har nog varit fylld med för många sådana långa dagar. Hoppas snart på ett bättre flöde och rytm av saker att göra. 

Tiden är ju densamme.  Minutrarna lika långa. Ändå kan dom upplevas så olika. Grymt långa under sömnlösa nätter. På tok för korta när man måste hinna med så mycket. Så olika det är.  

Nu ska jag försöka ha tre lediga dagar och göra det jag också tycker om att göra. Trivs så bra med mitt jobb. Men i helgen blir det förberedelse för att delta i gudstjänst i krokek. Det trivs jag också med.  

Ta vara på din tid. Den kommer inte tillbaka.  Tiden kan vi göra något av. Även om vi ibland skulle vilja göra något annat med den. Låt inte det förstöra den tid som inne är. Gör något bra av den.  Det mår du bäst av över tid. 

”Det är barnatron som letat sig tillbaka in i mitt liv”

Det är barnatron som letat sig tillbaka in i mitt liv


Det är Bert-Åke Varg som menar det i en intervju i tidningen Dagen. Läs den intervjun. Den är bra. 

  Den beskriver nog ganska bra hur vår barnatro som vi växte upp med förr eller senare pockar på vårt intresse igen. Då, hade vi en enkel tro som hade en barnslig tillit till att Gud fanns. Jag vill påstå att den var det mest naturliga i världen.

Så vandrar vi ut i livet. I takt med att vi förstår bättre och blir smartare och mer pålästa vandrar vi bort från denna tro. Den får liksom inte plats. Vi tycker oss veta bättre. Klara oss bättre. 

  Det roliga i detta är att det verkar vara så att tron ligger och ruvar inom oss. Den ligger och väntar och bidar tiden. Så en dag får den sin möjlighet att tränga fram bland all vår kunskapshinder. Snårskogen som vi låtit växa upp av ”bättre vetande”.

Då kan man säga det liksom som Bert-Åke Varg att det är barnatron som letar sig tillbaka till oss. Då upptäcker vi att det var ju inte så komplicerat. Gud är mer lättpratad än vi trott det mesta av livet. Att han faktiskt ger rätt så bra svar om vi bara är ärliga mot oss själva. 

Kansk är det då vi är mogna för att låta tron få ta sin plats igen. Då vi insett att vi faktiskt inte är så bra att vi inte behöver Gud. Att det ligger inte alls på planet bra eller dålig. Det ligger mer på att vi behöver denna gemenskap. Så att livet kommer in i sitt rätta element igen. Känslan som beskriver det bäst är nog ”borta bra men hemma bäst”.

Förneka inte tron när den återigen knackar på. Den har ett särkilt ärende till dig. Så var inte rädd. Den vill dig bara gott. När du vågar släppa fram den igen kommer du att upptäcka det. 

  

Värme i ratten…..

Alltså, värme i ratten, hur bra som helst.

Har bilen på lagning. Då, har jag en hyrbil. Skulle bli en liten fiesta men när jag hämtar den så är den V60. Kör iväg och det är ju rätt kallt i morse. Halt som bara den. Helt plötsligt känner jag det. Ratten blir varm. Helt fantastiskt. 

För er alla som är så känsliga för kyla borde skaffa en sådan ratt. Den löser ju det mesta. Inga fler vitnade fingrar medan du kör. 

Nu blir ju bilarna bara bättre och bättre. Fler och fler finesser kommer till.  För varje bil man byter blir det svårare och svårare att ”byta ner sig”. 

Men hur kan man vara utan allt man vant sig att ha? Det går ju inte bara. 

Nästa bil jag köper måste nog ha värme i ratten. Hur kan man vara utan det med sådana hemska vintrar vi har i Sverige? 😳

När ska man ge upp? 

Tittade på Stephans Wilsons resa till att åka Vasaloppet. ”Stephan på glid”. Så fantastiskt att se hans resa från att stappla fram på skidor, ramla och resa sig upp. Att sen se hur han utvecklar sig. 

Att höra hans motgångar och slitna kropp undrar man… Han får rådet att ge upp och satsa på 2017. 

Så rehabtränar han och i söndags säger han ungefär så här: ”jag vet inte om jag kommer att klara det men jag kommer att ta mig an Vasaloppet. Så får vi se om jag klarar det”

Det är så lätt att få rådet att ge upp. Och vi går på det. Kanske