Har du någon gång funderat över hur det kunde bli som det blev? Har du någonsin ställt dig frågan ”Hur kunde det gå så här”? Kanske tänker du direkt på någon händelse som påverkat och påverkar dig negativt. För troligen lägger vi in det i en fråga som den.
För visst är det lätt att grubbla över sådant. Somliga har det lättare till det. Andra flyger sådan tankar mest sakta förbi och stannar inte värst länge.
Den frågan kan bli rätt påträngande ända tills man får distans till den och det som hände. Då man gått vidare. Gått in i något nytt. Eller helt enkelt valt att lägga den på hyllan.
Istället för att fastna i det tänker jag att vi behöver på något sätt, slarvigt sagt, gilla läget. Det är inte det enklaste. Men för mig blir vägen att lägga det i Jesu händer. Att be om nåd att kunna förhålla sig till det. Och gå vidare. Första stegen och besluten är nog dom svåraste.
Ibland så är det helt dess motsats. Då vi förundrad över hur det kunnat gå så bra. Att Gud lett oss på ett fantastiskt sätt. Vi hade inte kunnat skapa det själva. Vi är bara förda dit på ett förunderligt sätt. Så finns vi där och ställer oss frågan: ” Hur kunde det gå så här (bra)”? Gud har löst det mirakulöst
Det är då tacksamhet flödar ur vårt inre. En djup glädje som inser att detta kunde vi inte ta för givet. Det blev oss givet.
Det är rätt mycket vi kan styra över i livet. Samtidigt rätt mycket vi är i händerna på omständigheter. Hur livet än tre sig vill jag gärna lita till att allt samverkar till det bästa. Även när jag inte förstår fullt ut varför det blir som det blir. Men jag vill lita till att allt samverkar till det bästa på något sätt när vi låter Gud ta hand om våra liv.
Pedher´s blogg 