Palestina…….. Nu blir det skillnad om man får tro regeringen

Så är det gjort. Regeringsförklaringens löfte om att erkänna Palestina som stat är ett faktum. Hur var det nu Margot menade? Dom gick före, men det var redan 134 (?) stater som gjort det? Det skulle gynna fredsprocessen men Hamas tackade med att återigen beskjuta Israel med raketer. Margot säger: ”Det är aldrig rätt tid att göra det” – nej tydligen inte. Jag hörde en historia en gång där föredragshållaren hade skrivit i marginalen ”Höj rösten, argumentet svagt”. I detta läge verkar detta mer sant än en historia.

”Alla är för” att det måste bli fred och att en tvåstatslösning är ända vägen men inte på detta sätt. Men Regeringen visste att det var inte lätt att förenas i denna fråga så springer man iväg själv. Hela svenska folket får bära frukten av denna handling. (Statsministern har ju visat på sin talangbrist i förhandlingar om utsläppen så den förhandlingen hade ju gått helt fel för honom)

Hur kan man erkänna någon som vill förinta sin motståndare? Som inte vill ha någon annan lösning än att utrota sin motpart?

Ingen vis människa kan påstå att varken det Palestinska eller Israeliska folket inte har någon rätt att existera. Självklart har dom som vi alla andra denna rätt.

Sverige har tidigare kunnat vara till hjälp i oroshärdar. Jag tror att det beror just på att vi inte varit så snabba till slutsatsen utan sökt och verkat fram en lösning. Det behövs medlare som står stadigt med båda fötterna på jorden. Inte med båda fötterna på den enas sida. Det som nu händer är att Sverige har spelat ut sin roll.

En reflektion…….

Det verkar som att denna fråga i regeringsförklaringen uppfattades som viktigast och lättats att lösa. Att regeringen haft dessa åsikter under minst 8 år är ingen överraskning. Men jämför det med deras starka åsikt om tex sysselsättningsfasen ”Fas3”. Man har under 8 år kritiserat och hotat med att den ska bort. Man borde redan gjort klart planen och sjösatt den för att vara trovärdiga denna kritik. Men icke. Varför då? För den frågan är mer komplicerad än så. För vad erbjuder man alla som finns i denna sysselsättning istället? Det finns inte mycket att erbjuda. Därför blir det ett vakuum. Alla dessa som trodde på befrielsen ”släpp fångarna loss” dom sitter fortfarande fast i detta system.

Istället går man på en så infekterad fråga, så mycket större fråga med så mycket större problematik som att erkänna Palestina som stat. Kära regering, det hade varit bättre att ni hade lagt all er energi på att lösa arbetslösheten som ni påstått är en av dom största frågorna att lösa.

Att så lättvindigt erkänna Palestina kommer innebära mer problem än ni kan ana. Ni har gjort hela detta kaos en björntjänst. Alla delar vi ivern att skapa fred i Mellanöstern. Spelar ingen roll på vilken sida man står på. Men detta blev dubbelfel. För att inte säga att ni skapat ett systemfel. Och det vet vi ju vad det brukar innebära i datorns värld. Krasch och haveri.

Men detta är ju bara min helt privata åsikt. Följde en ”debatt” på facebook. Det var sådan pajkastning att vederbörande valde att ta bort statusen i denna fråga. Så verkar det bli i dom flesta debatterna om Israel och Palestina. Bara det visar hur knepig minst sagt denna fråga är.

Men nu blir det skillnad om man får tro regeringen.

Israel och Palestina. Dahlman idag

Läser Tommy Dahlmans blogg idag. Som vanligt med skärpa.

När teologer hamnar i farozonen att inte våga vara politiskt okorrekt är det fara och färde. Vi behöver män och kvinnor som är beredda att säga sanningen utifrån en biblisk kontext. Med andlig klarsyn utan populistiska inslag.

Den stora faran idag är att vi inte vågar lyfta fram bibliska sanningar därför att det inte ‘passar in’ i dagens klimat. På ett sätt börjar det bli mer och mer trångt för den kristna livssynen och grundsyn. Enkla livsregler som ratas bara för att det kommer från kristet håll.

Skall bli spännande och följa det samtal som borde bli följden av Tommys blogg idag.

Palestina -Israel – förlåtelse är ända vägen till varaktig fred

Jag vill inte på något sätt påstå att jag är den mest lämpade att recensera konflikten mellan Palestina och Israel. Det är på tok för komplicerat. Undrar vem som skulle kunna gå in och få ordning på det.

Båda sidorna gör hemska saker mot varandra. Båda sidorna verkar göra gällande att bara försvara sig och ge igen för det den andra sidan gjort dom först.

Är det inte dags att FN går in och nollställer läget så att ingen kan påstå sig att ge igen?

Det brukar ju inte sägas att det är inte ens fel att två träter. Så vems fel är det egentligen?

Det behövs en stor portion av ödmjukhet och vilja att förlåta. Försoning är det ända sättet till varaktig fred. Förlåtelse handlar ju om att förlåta det någon annan har gjort mot sig. Att vara villig att lämna det bakom sig för att kunna fortsätta framåt. Att sen inte mer ta upp det igen.

Kanske kan man inte gå fullt ut på en gång. Men man behöver bestämma sig för att börja kunna förlåta för att sen kunna förlåta fullt ut.

Kanske är det just detta som man inte kommer att klara av det. När vi människor har svårt att förlåta har vi en väg som är överlägsen alla andra vägar. Det är att be Jesus om hjälp att förlåta.

Jesu ord på korset ”förlåt dom, dom vet inte vad dom gör” hjälper oss att gå i hans fotspår.

Så med all respekt för presidenterna i USA och Ryssland, med all respekt för FN, med all respekt för alla som känner sig manade att åka ner och vara medlare, det kommer inte att räcka om inte båda parter är beredda att förlåta varandra. Det kommer troligen inte hända om vi inte tillsammans ber en högre makt att gripa in. Vi behöver samstämt be Gud om nåd att kunna förlåta. Han har perspektivet som behövs. Ge han utrymme att göra sitt.

Att kunna förlåta innebär att man vill förlåta. För att kunna göra det behöver man vara påverkbar för den kraft det innebär att förlåta. Att öppna sig för förlåtelsens kraft till att lämna något bakom sig. Det är det motsatta till att vilja ge igen. Kanske är det just så att vi människor allt för ofta drivs av hämndbegär istället för att ödmjukt bara låta det passera och lämna det.

”Förlåt dom, dom vet inte var dom gör”- känsla och attityd måste segra. Svårt är det, jag vet, men det förvandlar hopplösa lägen till något fantastiskt bra om vi lyckas med det. Tro mig. Kanske kan vi inte lyckas till hundra procent men vi kan sträva åt det hållet.

Kan det bli fred mellan gasa och Israel? Ja, men jag tror att vi behöver förenas i en bön till Gud om hjälp.

Förena dig med mig, även om du inte brukar be, till en bön för Palestina och Israel. En bön om att förlåtelsens möjlighet till fred får sprida sig från detta område och ut över vår jord.