I går skrev jag om att min bil hade inbrott. Ingen kul upplevelse. Det är aldrig kul att drabbas av inbrott.
Jag pratade lite med grannarna. Dom hade ju tyvärr inte något som kunde hjälpa mig. Dom hade inte sett något, inte hört något, ingenting.
Snarare att dom berättade om hur det kunde vara. Hur ungdomar förstörde bilar. Att det förr kunde vara vardagsmat på nätterna. Man hade bett Vasaparken om övervakningskameror men det var på tok för dyrt. Ja det var en ganska dyster berättelse om ett område som trots allt håller på att snyggas till.
När jag hade pratat klart med polisen och ordnat med försäkringsbolaget så skulle jag ut och sopa upp allt glas. Det är otroligt vad glas det blir av bilruta. Man undrar om inte allt glas bara blir förmerat när det hamnar på backen.
När jag kommer ut på min parkeringsplats så är det någon som sopat upp. Delar från bilen jag skulle samla upp låg framför min dörr till lägenheten. Allt glas var upplockat. Hur gick det till? Kan någon i mitt område vara så generös och omtänksam?
Att ena gången möta hur men gör ner området som hopplöst och så möta detta. Någon som visade att den brydde sig om. Visade omtanke. Hur fantastiskt är inte det? Vilken underbar överraskning.
Jag bor i ett område som förvånar. Som överraskar. Tänk, det kan komma något gott från ett ytterområde också.
Pedher´s blogg 