Mötte uttrycket i kyrkan igår.
Då har säkert mött orden ”Du blir vad du äter”. Visst ligger det något i det. Kruxet är ju att ena stunden ska vi inte ät potatis eller pasta. Nu hörde jag att potatis var inte alls så dumt. Så nu är det åter mer fritt fram med potatisen igen. Men visst, äter vi bara onyttig mat kommer det ju att till sist sätta sina spår i och på oss.
Vad stoppar vi oss? Mat…. Är väl en sak men vad matar vi vårt inre med? Jag tror att vi behöver se upp med vad vi stoppar in
Det du sår får du skörda. Talar du om för dig själv att du inte duger till någonting börjar ju du snart tror på dina egna ord. Men skickar du in positiva ord i ditt sinne kommer det att göra underverk på dig.
Hur smakar ditt liv? Hur smakar det i andras ”mun”? Väl medveten om att vi inte kan ”passa” alla så är den frågan rätt närgången. Man kan beskriva det på ett annat sätt. Vad för frukt kommer det av ditt liv och det sätt du lever ? Och vad är det för frukt från mitt liv? Gud hjälpe oss att det kommer god frukt från våra liv.
En slarvig bön? En bön för att slippa ta ansvar för sitt eget liv? Tänker inte alls så. Utan det är en bön efter Guds vilja och möjlighet. Har du svårt med att älska din nästa, glädje lyser med sin frånvaro, känns mer som ofris än frid inom dig, tålamodet brister, du har svårt att vara vänlig, du märker att det är krånglig att vara god, trohet till något som är svårt, då är det just en bön om hjälp där det just finns hjälp. (Galaterbrevet 5:22)
Jag tror att vi kan få hjälp av Gud att vi kan smaka gott i andras ögon. Då har vi möjlighet att få en god eftersmak i mötet med andra. Andra talar gott om oss.
Det gör att vi själva tycker att våra liv smakar gott. Så vi behöver vaka över vad vi matar både vår kropp och vårt inre med. Det avgör hur frukten blir i våra liv.
Pedher´s blogg 