En god vän la ut en bild på sin instagram för någon dag sedan. Texten ”True friends leave footprints in your heart”. Så tänkvärt.
Vad lämnar fotspår hos dig? Vad låter du komma så nära in på dig att fotspår lämnad kvar?
Ibland är jag rädd för att vi har sådan stor rädsla av någon anledning att vi släpper inte in någon nära in på oss. Sårade stänger vi grinden vid vår livsträdgård. Ingen kan komma nära in på knuten. Man får liksom försöka sträcka sig in över staketet för att om möjligt nå fram. Kanske befogad rädsla. Kanske ibland i självömkan.
Sann vänskap skapar goda fotspår. I sann vänskap följer god eftersmak i dess spår.
När vi stänger vår grind försöker säkert någon få kontakt med oss genom att lägga ett meddelande i vår postlåda. Men frågan är om vi vågar oss fram till lådan för att öppna den. För då kommer vi troligen för nära grinden.
Var inte rädd för nya fotspår i ditt liv.
Vad för fotspår har du och jag lämnat efter oss hos andra människor? Tänk vad viktigt det är att det blir en god eftersmak i mötet med människor. Spåren efter oss behöver ju bli goda spår. Förlåt mig dom gånger då eftersmaken av min framfart inte blivit den bästa. Det har inte varit min avsikt. Kanske har du också känt en bitter smak efter din framfart.
Är det möjligt och kan vi alltid lämna goda fotspår efter oss? Somliga verkar kunna det på ett föredömligt sätt. Tänker dock att förr eller senare trampar vi lite fel. Jag tror dock att vi kan välja att göra allt vi kan för att få en god eftersmak efter oss. När vi lyckas sämre får vi be om förlåtelse och försöka bättre nästa gång.
Vi får göra allt vi kan för att skapa goda fotspår efter oss.
Pedher´s blogg 