Tänk vad mycket vi kan bära på i onödan. Jag skrev en gång om min ryggsäck som hade massa onödiga saker i sig. Som var helt onödigt att bära runt på.
Men jag tänker också på sådant som vi går och bär på i vårt sinne och inre. Människors illvilja mot oss. Våra egna bekymmer. Men också sår som andra åsamkat dig.
Jag tänker på en bibelvers ….
”Kom till mig alla ni som är trötta och bär tunga bördor, så ska jag ge er vila.”
Matteus 11:28 NUB
Jag skulle vilja översätta vila med avlösning. Någon som kommer till min hjälp och tar hand om min börda och bär en stund.
Kärnbibeln har ju tagit med flera möjliga sätt att översätta. Kolla in detta:
”Kom till mig alla ni som arbetar (är utmattade, själsligt trötta, sörjer) och är tyngda (stapplar under lasten av pålagda bördor) [står under religiösa plikter och lagar], jag ska ge er vila (gå emellan, lätta bördan, ge själen vila).” Matteus 11:28 SKB
Kanske kan du känna igen dig i detta, i dom olika försöken att fördjupa insikten i vad Jesus menar när han säger sitt ”kom till mig”.
Jesus har lovat dig att bära hop med dig. Därför blir nyckeln i detta sammanhang just detta ”kom till mig”. Inte till mig, Pedher Skoog. Visst, jag kan lyssna och be. Men denna Jesus har så mycket mer att ge dig i sitt ”kom till mig”.
Det är därför sant att allt som tynger dig ska du inte bära själv. Du behöver inte vara präktig. Du måste inte leva i jantelagens dyningar. Du måste klara det själv. Du kan komma till Jesus och lyssna till hans ”kom till mig”. Hans rättighets högra hand orkar med det du bär på.
Så håll inte krampaktigt fast i det. Släpp taget. Ge upp. Det finns en som vet och kan. Ser dig och låter sin blick följa dig.
Pedher´s blogg 