Allt för ofta finns det personer som vet innan dom egentligen verkligen vet.
Med det skulle man kunna sätta punkt.
.
Reflektionen skulle säkert bli att jag inte vet vad jag pratar om 😉 eller möjligen tror mig veta något jag i själva verket inte vet något om.
En vanlig startfras kan ofta vara ”Det är ju så att….” Du kanske har andra förslag som man börjar sin förklaring.
Man borde ju svara upp med ett ”nej, men så är det ju inte…” Men allt för ofta känner man bara att det inte är någon ide. För dom som vet innan dom verkligen vet redan lagt fast sin ”vet” och rubbas inte så lätt.
Ibland kan det till och med bli rent komiskt. Hur man för sin vetskap in i en återvändsgränd. Där får man köra runt eller vända om med ”svansen mellan bena”.
Att veta är en ren vetenskap. Så det skulle kunna innebära att vi runt omkring få ha förbarmande över dess utsvävning.
Men visst är det lite förunderligt med alla som vet innan dom verkligen vet. Om det bara landade i att dom var före sin tid. Levde profetsikt. Och på så vis förde oss andra mer ovetande in i en kunskap värd sitt namn. Det gör det ju inte alltid. Det är då det blir så förunderligt. . .
Punkt