Det är budgettider. Det är mycket siffror som skall skrivas ner. Man ska räkna ut vad man behöver satsa på. Vilka investeringar behövs det? Hur tror vi kostnadsutvecklingen kommer att påverka utgiftsidan? Löneutvecklingen, stannar den vid 1,2 eller 3 procent? Momsen, hur blir det med den? Kan vi spara på något till förmån för någon annan utgift? Frågorna hopar sig ju mer man sitter ner och funderar. Vi står i lokalskifte, hur påverkar det budgeten?
En sak är säker i alla fall. När jag kommer ner till sista raden kan jag byta ut rubriken ”överskott” till ”Vi förändrar världen genom att ge liv åt barns drömmar genom så här mycket pengar”. Inget går till aktieägare. Inte heller till olika bonusprogram. Inte till någon högt avlönad ordförande som tjänar mer per månad än vad man för övrigt inte ens kommer upp i årslön i jämförelse.
Att se ett helt år framåt är inte så enkelt. Konstaterar att det är lätt att hamna i småsaker.
Visserligen har vi en budgetpost som heter friskvård. Men det skulle behövas bra många fler välbefinnandeposter. Visst finns det semestersaldo som kan tillskrivas denna post välbefinnande. Likaså har ju arbetstiden getts olika form av raster. Vi får arbeta på att få till fler välbefinnandeposter. Det kan ju vara en utflykt. Julbordet för alla medarbetare som beställdes för någon vecka sedan är ju också ett sådant tillfälle av välbefinnande. Mer lär det bli.
Hur budgeterar du och jag livet? Är det fullt ös även efter jobbet? Eller ger vi oss möjligheten till återhämtning.
Från skapelsens början fanns det en tanke om vilodagen. Den sjunde dagen. Likaså så för naturen. Åkermarken skulle läggas i träda vart sjunde år. Det ligger något djupt i detta. Hela skapelsen behöver en tid i någon form av cykel, en gång/dygn, en gång/vecka, årsvilan, att just återhämta sig. Åkermarken blev urlakad av allt odlande och behövde en tid för att samla kraft igen. Likaså är det med vår kropp.
Förr var affärerna stängda på söndagen. Inte nu. Nu för tiden är det fullt ös vecka ut och vecka in. Dag in och dag ut. Nu jobbar man för nästan två personer på varje arbetsplats. Inte konstigt att människor blir ”utbrända”.
Vi behöver budgetera våra liv med välbefinnandets vila. Nästa års ekonomiska budget planeras och läggs i god tid innan man går in i nya året. Alltså långt innan nyårslöften. Ett nyårslöfte kan vara nyckfullt. En budget är mer genomtänkt. Tänk så för ditt liv. Du kommer att hålla längre och livet blir mer värt att leva. För man orkar leva det då.
Pedher´s blogg 