I dessa dagar kör fotbolls-EM för damer igång. Lyssnar på hur man lyfter upp konkurrensen som något viktigt i laget. Det är bra att platsen i laget inte är given. Man måste visa även på plats att man är valet som tränaren ska göra. Man ska visa att man är bäst.
När jag började arbeta i min ungdom var det en annan konkurrens. Lönen sattes efter hur lång tid man jobbat på just det jobbet och efter utbildning. Uthållighet och trohet premierades. Idag ska man tala om varför just ”jag” är bättre än alla andra för att få en höjd lön. Man ska markera mot andra. Det finns en konkurrens som jag tänker inte har så mycket gott inom sig.
I tron och dess värderingar, tjänster i kyrkan är det inte konkurrensen som är den framträdande rollen och ansatsen. Vi gör det tillsammans. Jag menar att en sund församling har ett ledarskap som en plog. Där föreståndaren är den främste bland de främsta. Det är ingen karriär.
Vart vill jag med detta ? Jo, jag tror inte att det i grunden är mänskligt att konkurrera med varandra för att slå sig fram till position. Jag tror att det är bättre att man växer in och fram till det. Och blir upptäckt.
Kanske tänker du att jag är rädd för att någon är bättre än mig. Nej, det är jag inte Jag tror att vi alla har olika gåvor som ska komplettera varandra med. Inte slåss med.
Jag tror att vi mår bäst av att se varandra som möjligheter än hot. Som medarbetare än motarbetare. Laget före jaget. Sätta den andre före sig själv. I ett lag kan konkurrensen slå fel. Man vill ha tex bollen eller pucken till vilket pris som helst trots att någon annan har ett bättre läge.
Det är nog därför mitt ledord genom livet alltid varit ’tillsammans’.
Livet är ingen kraftmätning. Livet har ett gemensamt mål. Som vi vill att alla ska nå till.
Pedher´s blogg 