Rädslor – hur verkliga är dom – egentligen?
Kanske är det lite slarvigt att fråga så. Kanske lite för respektlöst. Eller så kanske det är ett ödmjukt konstaterande att den frågan är berättigad. För många rädslor är inga riktiga rädslor.
Först av allt kan vi konstatera att det finns rädslor som verkligen är rädslor. Dom ger oss olustkänslor. Vi kanske får ångest. Vi mår helt enkelt inte bra i dessa rädslor. Att klara sig igenom en rädslan kan verkligen vara befriande och stärkande.
Min fundering är att kunskapen om vad riktiga rädslor gör med oss återskapas i oss även när rädslor inte är på riktigt. Men det gör dom som om dom var på riktiga.
Jag menar att när vi upplever tankemönster som är rädslor för att något ska hända så blir dom, även om det aldrig kommer att hända , som verkliga.
Många rädslor skapas pga tankemönster som som på något sätt är taget ur luften. Alltså att vi oroar oss för något som aldrig kommer att ske. Men vi tror det ändå. Likaså tror vi att människor som har negativa åsikter om oss. Men vi har inga bevis för det.
Vissa rädslor är händelser som påminner om något otäckt man upplevt. Men är det inte. Ändå känns det som verkliga rädslor.
Tänk om man kunde bryta sådana tankar. Inser att det inte är enkelt.
Du som kämpar med detta finns i mina böner idag.
🙏Herre, jag ber dig att du ska hjälpa människor med rädslor. Ber dig om att du ska hjälpa att bryta destruktiva tankemönster. Sätt den som kämpar i frihet. Sätt stopp rädslorna. Beskydda från nya rädslor. Jag ber dig att du verkligen ska hjälpa dessa människor i sin hopplöshet. Tack Gud för att du har kraft att förändra rädslor. Amen 🙏
Ps Såg hos någon på fb att gårdagens uppmuntrande bibelord var :
”Dagens uppmuntrande bibelord: ”Var inte rädd, jag har friköpt dig, jag har gett dig ditt namn, du är min.””
Ds
Pedher´s blogg 