När lamporna slocknat blir det oftast mörkt. Men inte alltid.
I helgen som gick var det 5 konserter med Klingande Julkort. Intensiv helg. När lamporna slocknar och sista konserten är gjord blir det liksom tomt inombords på något sätt. Luften går ur. Saknaden infinner sig lite. En tomhet kan infinna sig. Och visst är det så efter en lägervecka, semesterresa med goda vänner eller något annat som varat en tid. En tid av djupare tillfredställelse.
Men inom en finns det ett ljus av glädje som fortfarande lyser….. För när lamporna släcks så tänds det ett ljus inom oss av tillfredsställelsens ljus. Minnesbildens återsken. Lampan slocknar utifrån men inom oss händer det något gott. Det gör att tomheten inte längre ekar just så tomt. Utan inom oss fylls vi av djup tacksamhet.
Det behöver alltså inte bli mörker när lamporna slocknat. Det kan komma ett ljus från annat håll….
För mig är ett också en bra bild på min tro. Tron lyser upp när mörkret faller på. Då bekymren kommer. Frågorna blir lite för stora. Då vill jag tända ljuset genom den. Då ökar tilliten. Vägen fram blir inte så dunkel. Utan det finns någon som lyser upp min stig, mina steg och min framtid.
När något släcks så tänds något nytt.
Ditt ord är mina fötters lykta och ett ljus på min stig. Ps 119:105
Pedher´s blogg 