Vilken tur att dygnet har 24 timmar och veckan har sina sju dygn.
Jag vet inte hur det skulle ha blivit om det bara var 12 timmar/dygn. Har fullt upp att få till det med dom 24 just nu.
Tänk att man gång efter annan önskar sig fler timmar per dygn. Allt för att få mer gjort. Kanske är det mer en känsla av att hinna med allt man borde.
Jag kan känna att man inte alltid kan styra över sin tid. Man planerar och tänker ut en plan för dagen. Så hände det något som gör att dagen inte alls blir som man trodde.
Samtidigt är det något av en tjusning över det. Det ger på något sätt en extra touch över det hela. Innebär inte alltid något negativt.
Ibland skojar man om att det vore lättare att vara lärare utan elever, enklare att ha butik utan kunder osv. Naturligtvis är det ju inte alls så. Vad vore livet som lärare om inte eleverna fanns? Vad vore livet i en butik utan kunder? Vad vore livet på jobbet utan alla medarbetare? Det vore ingenting. Tack och lov för eleverna, kundens och medarbetarna.
Kanske är frågan mer timmar på dygnet ett rop om att ha en suck att räcka till. Problemet är ju inte att medarbetarna frågar om min insats. Problemet är mer känslan av att inte räcka till. Att man ibland skulle önska att man kunde vara mer än en Pedher. Så att man skulle kunna stötta och hjälpa till mycket mer än man klarar. För det känns ibland lite orättvist mot den som önskar hjälp när man inte klarar att möta den önskan som man så gärna vill.
Ändå är det tur att man bara är en med begränsad tid och möjlighet. För då tvingas man till att ta hjälp. Be om hjälp och låta fler komma med i processerna.
Tillåter man inte det kör man snart i diket. Vilken tur att vi är många.
Pedher´s blogg 