Denna blogg trodde jag att jag aldrig skulle skriva. Många ämnen har det blivit men detta, det trodde jag inte.
Man kan lugnt säga att det har varit några dagar i en dimma. Febern har varit hög, nästa 40 grader. När jag ringde 1177 så menade dom att kulmen borde komma nu. Jag tänkte ju att ”dåså”. Jag gjorde nog en liten missbedömning. Man måste ju komma över kulmen för att känna av den bättring som ska komma.
Igår var det den värsta dagen. Sov i princip hela dagen. Och du, inte ens kaffet smakade. Är det då man verkligen kan säga att Pedher är sjuk?
Att gå upp kl 17 efter att sovit bort dagen är en rätt snurrig upplevelse. Visst vaknade jag till då och då. Men ögononen bara slog igen.
Nu skulle jag gärna se att det vänder. Är rätt trött på att inte orka. Finns ju så mycket roligt man kan göra. Men uppenbarligen är jag inte ensam. Vi är många drabbade. Visst är det surt?
Pedher´s blogg 