På nyheterna ser jag ett folk som är på väg. Inte så få heller. Man menar att det är 7000 människor som är på en marsch. På väg till USA från bla Honduras. Det lär visst var två sådana stora grupper på väg. En otrolig vandring. Människor i olika åldrar.
Deras längtan verkar vara att komma ifrån fattigdom och otrygghet. Så drivs dom iväg av denna längtan. Eller är det rädsla?
Ett folk på väg. Under dom sista åren har vi sett mycket av folk som vill iväg till något bättre.
Tänker att det ligger djupt ner hos oss att vara på väg någonstans. Vi vill till något bättre. Det är grymt när denna drivkraft måste komma fram för krig och fattigdom blir för mycket för att överleva i.
Men på något sätt är vi alla på väg någonstans. Till något i framtiden som lockar. En drömbild. En längtan. Vi vill till något som kan göra vår situation bättre.
Om vi plockar fram den känslan så får vi kanske bättre förståelse för (om vi nu inte förstod det innan) alla dom som lämnar allt för en tilltro till en bättre framtid.
Jag bara undrar, när skall dessa vandringar ta slut? När ska enskilda kunna göra andra val istället för att överge sitt sammanhang och tro på en framtid i sitt eget land? När skall alla dessa båtfärder och folkvandringar sluta?
Vår värld går sönder mer och mer för varje steg dessa folk behöver ge sig ut på vandringen.
Pedher´s blogg 