Att välja att förlåta…..

Under helgen har jag varit i Göteborg. På MÖT. En konferens där många som finns med i sång- och musiklivet i olika församlingar deltog. Måste säga att denna helg kommer leva kvar ett tag inom mig. Det finns lite att fundera på efter att ha mött människor och lyssnat till olika fördrag.

Under helgen möttes jag av något som gjorde att jag började tänka vidare. Jag har säkert skrivit om detta tidigare men blev påmind om det igen.

Att välja att förlåta alla som förorättat dig under dagen!

Är det möjligt? Ja, jag tror att det är möjligt. Jag tror att vi kan medvetet välja den vägen för att gå vidare.

När du tex känner dig att ja blivit dåligt bemött på jobbet. Eller när någon sagt något dumt till sig. Någon som sårat dig. Då kan vi välja att förlåta den. Men nu kanske du tycker att detta är ju bakvänt. Det är vara konflikträdd. Klart man måste lösa allt, tänker du.

Ja, det går nog tvärs emot hur vi tänker som människor i största allmänhet. Det är ju alltid den som förorättat som skall ta kontakt och förlåta. Och jag tror att det inte är det första som kommer att hända. Snarare att du och jag blir låsta i det mer bittra läget.

Genom att vi förlåter ..

Så sätter vi oss själva fria. Vi hamnar annars i ett tillstånd där vi inte kan leva ut. Det lägger en sordin på livet.
Det kommer att påverka den som förorättat. Den kommer att möte det bästa ”motvapen” som finns. Kärlek och förlåtelse. Dessa är en god kraft som påverkar och övervinner den onda kraften. Som ljuset övervinner mörkret. Även i vårt eget liv.
Inget, varken bitterhet, oförsonlig eller hämndlystnad kommer att bita sig fast i oss.

Går det då att förlåta allt? Ja men inte i egen kraft. Ibland hamnar vi i ett läge att allt har en mening. Vad som än änder. Jag tror att vi kan många gånger säga att det finns ingen mening i det som händer. Punkt. Med Guds kraft kan vi förlåta. Det är då det händer något. Vi blir inte låsta i bitterhet.

Kanske är det flera steg. Där första steget är att ”jag vill förlåta men det år svårt att göra det just nu”. Där nästa steg är att ”jag är på väg att förlåta” till ett steg som är att ”jag ha förlåtit”.

Jag tror att vi ibland måste välja att förlåta annars går vi under. När jag satt och lyssnade togs exemplet från IS framfart mot kristna kopter. Man halshög många kristna medan dom bekände sig till Jesus Kristus trots att det innebar döden. Deras eldar sade då ungefär så här ”Vi kan bara förlåta annars går vi under”. Om det är några som skulle kunna ha orsak till att inte förlåta så är det dom kristna kopterna som idag förföljs till döds. Dom är emot det som sker. Dom vädjar till omvärlden om stöd. Dom har på ett sätt all rätt på sin sin sida för hämnd. Ändå väljer dom att förlåta. Det är starkt.

Inte kan vi jämföra oss med dom . Inte på något vis. Men vi kan ändå på något sätt känna något liknande i det vi möter ibland. Om än långt ifrån deras dödskamp. Men vi kan välja att förlåta.

Så när du möter någon som säger något dumt till sig, eller gjorde något dumt mot dig, kan du välja att förlåta. Något av Jesu ord ”förlåt dom, dom vet inte vad dom gör”. Kanske kan det inte på kort tid förändra vederbörande men det hjälper dig att släppa och gå vidare.

Jag menar inte att det är lätt men det finns en väg genom Jesus. Tron på honom ger dig förutsättningen att kunna göra det. Hur än det går emot vår tids tankemönster. Vår tids ”förnuft”.

I grunden tror jag detta är en god livsfilosofi. För oss alla. Jag vet att det kan vara rätt komplicerat. Men jag vet att det fungerar. Testa.