Sitter i orangeriet i Solby Gård. Dricker lite kaffe. Till det en kanelbulle modell större och tillika mycket god.
Känner hur stressen rinner ur kroppen. Inga måsten denna dag som vid skrivandets stund är den första av många denna sommar. Musiken spelar och vädret är okej.
Jag tror vi behöver hitta sådana oaser för vårt välbefinnande. Inte bara på en semesterdag. Utan även i den vanliga dagen. En oas som gör att vi för en liten stund stannar upp. Låter pulsen gå ner. En del kallar det för mikropaus. Men vad hinner man på en mikropaus? Troligen inte ens andas ut mer än några gånger. Hinner och hinner. Redan där inser man att det går snett. När pausen blir en stress att just hinna ta paus har pausen gått fel.
Nej, jag menar pausar som verkligen är en oas för själen. Så även för sinnet. Tänket lika så. Det är där och då jag tror pausen får den eftersmak den förtjänar. Eller rättare sagt den eftersmak du förtjänar och så väl behöver.
En oas är som psalmisten säger:
”Han låter mig vila på gröna ängar, han för mig till vatten där jag finner ro. Han ger liv åt min själ…….”
Psaltaren 23:2-3 SFB15
En oas har en förunderlig kraft i sig själv. Den är som att den är skapad av Gud för oss. En oas man finner i öknen måste vara något av en gudagiven gåva. Där, mitt det torra och heta får man svalka och friskt vatten
Du behöver en oas. Du behöver lite återhämtning. Du behöver att få komma in i Guds frid för en stund. Som att komma in i en fridszon. Ett område som är läkande på många sätt.
Det psalmisten talar om är Guds läkande natur. Tror säkert du upplevt det. Man säger att en promenad i skogen eller sittande på en stubbe ett tag är ett bra recept. Det kan göra att blodtryck går ner. Stressade själar behöver inte medicin på samma sätt. Inte konstigt tänker jag. Guds skapelse har detta inbyggt i sig. Bara att ta emot och låta sig läkas.
Hitta din oas. Det kommer att göra dig gott.
Pedher´s blogg 