Långfredag ….

Detta är väl den mörkaste dag genom alla tider. Förr var det nog den värsta för många. Man fick ingenting göra. Klädd i mörka kläder. Det var inte den längsta dagen på året men det var den längsta i många andra hänseenden. Speciellt för alla barn.

Den första långfredagen var fylld av ångest och förtvivlan för lärjungarna. För oss som vet hur det gick är ju långfredagen vägen till seger och härlighet. Men då…… Oj oj

Tänk dig att du är en av lärjungarna. Man har tillfångataget Jesus. Du vet inte vad han går igenom men du kunde ana. Du visste att det förekom ganska bryska metoder att ”få fram sanningen med”. Visade sig ju faktiskt att man var rätt hemsk mot Jesus. Piskade honom blodig.

Kanske började lärjungarna tvivla på om allt det som dom mött dom sista åren. Skulle det vara förspillt nu?

Sen blir han dömd på falska anklagelser. Det ända sättet att döma Jesus till döden var genom lögner. Det måste funnits ett stort hat och avundsjuka mot Jesus.

Lärjungarna fick följa Jesus upp till korset och där spikade man fast honom. Den kamp det innebar var fruktansvärd. Den som dog på korset kvävdes sakta men säkert rull döds. Fruktansvärd död. Lång och plågsam. Där stod lärjungarna och följde detta.

Inte konstigt att dom låste in sig i övre salen i rädsla för dom som korsfäst deras Jesus. Dom var säkert rädda att själva gå samma öde till mötes.

Det var en mörk dag, en sorgens dag. Både i Jerusalem men också i deras inre…… Nattsvart

Inte konstigt att det var en lång fredag……..

Allt detta hände för att du och jag skulle kunna se fram emot en himmel efter det vi kallar död. Det är påsken som ger dig hopp efter livet. Det är påsken som är orsaken till att vi människor pratar om att vi skall mötas igen efter att man dött. Denna helg visar på vad som är förutsättningen för att det skal bli ett faktum. Så häng med genom påsken och du kommer att hitta vägen till himlen.

Lukas 23:26-49

Jesus korsfästes

26 När de förde bort honom, grep de en man som kom från landet, Simon från Cyrene. På honom lade de korset, för att han skulle bära det efter Jesus. 27 En stor folkmassa följde honom, bland dem många kvinnor som sörjde och grät över honom. 28 Då vände Jesus sig om och sade till dem: ”Jerusalems döttrar, gråt inte över mig, utan gråt över er själva och era barn. 29 Ty det kommer en tid då man skall säga: Saliga är de ofruktsamma, de moderliv som inte har fött, och de bröst som inte har gett di. 30 Då skall man säga till bergen: Fall över oss, och till höjderna: Dölj oss! 31 Ty om man gör så med det friska trädet, vad skall då inte ske med det torra?”

32 Två andra brottslingar[a] fördes också ut för att avrättas tillsammans med honom. 33 Och när de kom till den plats som kallas Huvudskallen, korsfäste de honom och brottslingarna där, den ene på hans högra sida och den andre på hans vänstra. 34 Men Jesus sade: ”Fader, förlåt dem, ty de vet inte vad de gör.”[b] Och de delade hans kläder mellan sig och kastade lott om dem. 35 Folket stod där och såg på. Men medlemmarna i Stora rådet hånade honom och sade: ”Andra har han hjälpt. Nu får han hjälpa sig själv, om han är Guds Messias, den Utvalde.” 36 Även soldaterna gick fram och hånade honom. De räckte honom surt vin 37 och sade: ”Om du är judarnas konung, så hjälp dig själv.” 38 Över honom fanns det också ett anslag: ”Detta är judarnas konung.” 39 En av brottslingarna som var upphängda där skymfade honom och sade: ”Är inte du Messias? Hjälp då dig själv och oss!” 40 Men den andre tillrättavisade honom och sade: ”Fruktar inte heller du Gud, du som är under samma dom? 41 Vår dom är rättvis. Vi får vad vi har förtjänat. Men han har inte gjort något ont.” 42 Och han sade: ”Jesus, tänk på mig, när du kommer till ditt rike.” 43 Jesus svarade: ”Amen säger jag dig: I dag skall du vara med mig i paradiset.”

Jesus dör

44 Det var nu omkring sjätte timmen. Då kom över hela landet ett mörker som varade ända till nionde timmen. 45 Solen förmörkades, och förlåten[c] i templet brast mitt itu. 46 Och Jesus ropade med hög röst: ”Fader, i dina händer överlämnar jag min ande.” [d] Och när han hade sagt detta gav han upp andan.

47 Officeren som såg det som hände, prisade Gud och sade: ”Den mannen var verkligen rättfärdig.” 48 Allt folket hade samlats för att se på, och de slog sig för bröstet[e] när de såg vad som skedde och vände hem igen. 49 Men alla hans vänner, också de kvinnor som hade följt honom från Galileen, hade stått på avstånd och sett detta.