för några år sedan hade jag förmånen att besöka Island. Hälsade på några av mina vänner där. Jag måste säga att jag blev tagen av detta land. Att åka runt och se lavaområden. Se stora vattenfall. Gejser, grottor bakom vattenfall, Grottor nere i lavan, stå på olika kontinentalsocklar samtidigt, ja jag kan nog räkna upp många saker som imponerade på mig.
Nu följer jag Island av en helt annan anledning. Vulkanutbrottet vid Grindavik. Idag när jag tittade på bilder Live från Island ser jag att dom första husen brunnit upp. Samhället är utrymt. Alla har fått lämna sina hus och det dom äger. Och som det ser ut kommer ingen att kunna flytta hem igen. Jag bara undrar….
Vad bär när man förlorar allt?
Man måste verkligen känna sig uppgiven. Jag kan inte sätta mig in i deras situation. Jag kan bara ana. Men den som förlorat allt kan förstå. Jag är verkligen lycklig lottad.
Jag kan bara finna att det finns bara en sak som kan bära igenom en sådan situation. Även om man har försäkringar och goda vänner som kan ge någon form av stöd. Jag kan bara finna att det som kan bra igenom är en levande tro på Gud. Det kanske inte ger nytt hus på direkten. Men det bär av någon förunderlig anledning. Det är som att Gud blir en bärande faktor.
Läste i Jesaja 40: ”Han ger den trötte kraft och ökar den maktlöses styrka… Den som hoppas på Herren får ny kraft.” Att man kan känna sig maktlös vet nog både du och jag vad det är. Maktlös kan vara en stor uppgivenhet men också att man saknar livskraft. När Vi inser det och vänder oss till Gud så ger han oss ny kraft. Vi ser nya möjligheter mitt i omöjligheterna.
Så när vi upplever det som att vi förlorat allt bistår han oss med kraft. För det finns en väg framåt även om vi inte just där och då ser den.
Gud bär när man förlorat allt. Så stor är han.
Har du svårt att se det just nu så vill jag uppmuntra dig till att tro det ändå. Våga tro det – om än väldigt lite. För även en tro så stor som ett senapsfrö bär igenom.
Pedher´s blogg 