Läser just nu i 2 Krönikeboken. Om Salomo, Davids son. Han blev kung efter sin far. Salomo är nog en av de visaste människor som levt på denna jord. Han blev en stor kung. Man skulle kunna tro att hans storhet och kungavärdighet hade att göra med hans gener – son till David. Eller hans förträfflighet. Eller hans stora möjlighet att själv skapa sig storhet. Nej, det berodde på något helt annat.
Det var Herren som gjorde det
Det står: ”Salomo, Davids son, stärkte sin makt, och Herren hans Gud var med honom och gjorde honom mycket stor”. Det var helt enkelt Herren Gud som gjorde det.
Ibland verkar det som vi människor vill skapa vår egen storhet. Att vi tror att det ligger hos oss själva. Så glömmer vi bort vem som skapat oss. Vem som skapat våra förutsättningar. Vem som ger gåvorna och talangerna.
Vi behöver en stor portion ödmjukhet inför vem som är Herre och ger vår möjlighet.
Salomo visste sin begränsning. Han visste hur det låg till. Om inte Gud gav så hade ingenting att hämta. Därför ber han om vishet och förstånd när han får möjlighet att be om vad som helst som Gud då var beredd att ge honom. Han bad inte om ett långt liv. Inte rikedom och ära. Han bad om något djupare och större.
Salomo visste vem som skulle ha äran för det stora som hände.
Jag tänker att vi behöver påminna varandra om att det är Gud som gör det i våra liv. Han in skapa något för ditt liv som blir bestående. Så sök hans vilja. Det han vill göra med ditt liv. Det är då det blir något stort av det. Kanske inte alltid i människors ögon men i Guds ögon. Din framgång beror inte på dig själv. Det beror på Gud.
Pedher´s blogg 