Månad: september 2015

Publicerat den

Min ”trupp” är mer värd än Real Madrids trupp! 

  Jag fick en tidning i min hand. Vi hade pratat om dom senaste dagarna tråkiga fotbollshändelser. Jag läser om världens tio dyraste spelartrupper. Real Madrids spelartrupp är värd 6,8 miljarder kronor. Tillsammans  42,6 miljarder kronor. 42 600 000 000kr !!! En av alla spelarna anses vara värd 1 100 000 000 kr. Hur kan detta vara möjligt?

Jag vet en trupp av människor som är mer värd än alla dessa trupper tillsammans. Mer värld om du så slår ihop all världens olika fotbollslag. 

Det är alla volontärer och medarbetare som finns på erikshjälpen. Räkna även in alla som är medarbetare på alla andra secondhandbutiker vi har i vårt land. Alla dom är mer värda än tex Real Madrids spelartrupp. Dom är helt enkelt ovärderliga. 

Det arbete dom gör är så fantastiskt stort. Deras största passion är att man ger av sin tid för att hjälpa en annan människa som dom aldrig träffar. Dom allra flesta får inte ett öre för jobbet. Några få har förmånen att få lön för mödan. 

Så jag påstår att min ”trupp” på erikshjälpen i Norrköping är mer värd än alla fotbollslag i världen. Därför ska vi uppmuntra dom lite extra på torsdag då vi inbjuder som vanligt till morgonmöte för all medarbetare. Vad det blir för uppmuntran? Det är en hemlis. 

PS. FN:s flyktingorgan UNHCR:s arbete för att skydda och hjälpa människor som tvingats fly behöver ca 37 miljarder för att hjälpa folk som flyr. Kanske vi skulle ta paus ett år i fotbollen och frigöra medlen till alla dom som flyr …… DS 

Publicerat den

Är det dags att lägga ner fotbollslagens supporterklubbar?

När en supporterklubbs medlemmar skanderar att ”låt honom dö” när en spelare i motståndares lag ligger svårt skadad har man straffat ut sig själv. Punkt. 

Då har supporterklubben större problem än vad man har omkring bengaler. 

Det är inte fotbollslagets ledning som ska be om ursäkt. Dom ska fördöma detta hemska. Dom ska snarare bryta samarbetet. Dom som ska be om ursäkt är supporterklubben själv. 

Vad är det som händer hos supportrar när man skanderar ”död”? Man har passerat gränsen för sunt förnuft. Man har passerat alla gränser som finns. Dom som ropade detta behöver hjälp att hitta rätt igen. Uppenbarligen har en person som skanderar ”död” missat något väsentligt. Den behöver verkligen hjälp. 

Hela fotbolls-Sverige måste resa sig och göra upp med helgens händelse. Om supporterklubbarna inte får rätsida på det onormala beteendet så är det dags att lägga ner klubben. Den har straffat ut sig själv. Rött kort med livstids avstängning. Fotbollen har inte råd med fler skandaler. Vem vill betala för att riskera bli utsatt för supportrar som tydligen kan göra vad som helst? 

Black Armys ledare hade möjlighet att göra om och göra rätt i tv i går kväll på tv. Han tog den inte. Tragiskt. Alla hade möjlighet att förutsättningslöst säga att det inte var okej. Att inte bortförklara något av det. Man tog det inte. Jag kan bara dra slutsatsen att man vill inte. ”Det tillhör hela paketet” som supporterrepresentanten sa i aktuellt. I så fall säger jag Nej Tack! Jag som började bli intresserad. 

Publicerat den

Hur laddar man upp inför en ny vecka?

I skrivandets stund är det söndag. På väg mot kväll. Jag städar lite för att det skall vara lite trevligare att bo i min lägenhet. Har ätit lite gott från det jag grillade. Kvällen ska innehålla en bit av en mycket god paj. Ost-skink-kantarell-paj. Alltså, den blev så god. (Om jag nu får skryta lite typ )

Så sitter jag här och funderar ”Hur laddar man bäst för en ny vecka? Nu kanske en vecka inte står och faller på hur söndagskvällen blir. Men visst påverkar det på ett sätt. Men hur laddar man då på bästa sätt?

För min del är det nog att kvällen inte har allt för mycket på programmet. Att kunna liksom känna att man är ”färdig”.

Men det kan ju också vara att få ordning på jobbväskan, kläderna som jag ska använda är klara. Matlådan är färdig. Gärna fler lådor gör veckan desto bättre på något sätt.

För mig är det också om möjligt en löprunda. Men denna söndag fick den utebli. Ett revben fick sig en törn i veckan på jobbet. Någon löpning är nog inte den bästa vägen för att det skall läka fort. När sådant händer stör det min uppladdning inför den nya veckan.

Att se veckan i en helhet är inte så dumt. Då kan man ta en överbelastning en dag för man vet att någon av dagarna är desto lugnare. Då behöver man inte stressa upp sig. Men ser man bara den ökade anspänningen är det lätt att veckan havererar. Så det gäller att ha balans mellan nuet och framtidsperspektivet.

Allt för ofta börjar vi stressa upp oss för det som ligger en bit framåt. Läste några rader i Sjödins bok ”Det händer när du vilar”. En kvinna ringer tidigt en lördagsmorgon och vill veta vilket tema han ska ha när han kommer på besök. Det visar sig att detta inplanerade besök är om elva (11) månader. Tänk vad man kan oroa sig för saker som ligger långt fram i tiden. Det är nog ganska många gånger vi skulle behöva ha hjälp att nöja oss med att se i närtid än oroa oss i onödan.

Så den bästa uppladdningen kanske ändå är att bestämma sig för att ta veckan dag för dag. Kanske tom timme för timme. Att redan vid läggdags bestämma sig för att veckan får bära sin egen börda. Att denna kväll lägger varken till eller drar ifrån något i den vecka som ligger framför.

Publicerat den

Söndagstankar – Guds GPS-ledning 

Du har säkert hört många predikningar och vittnesbörd om GPS. Så har du inte lust att höra något mer om det kan du göra något annat nu. 

En gps är ju ett bra redskap när man skall köra bil till en plats. Skriv in adressen och rösten berättar när du ska byta väg osv osv

Kör du fel får du veta det. Så får du veta att du ska ta en u-sväng. 

Det fina med en gps är att när du kör fel behöver du inte åka tillbaka från utgångspunkten. Den talar om hur du ska hitta rätt från den punkt du just nu är. Den tar ut en ny färdväg till ditt mål. Den byter inte målet till ny adress. 

Så är det med livet. Likaså livet i tron. Du kan köra vilse i tron. Gud förväntar inte att du ska backa tillbaka dit du körde fel. Han vill skapa en den nya färdvägen från den plats du befinner just där och då. 

Det är Guds Nådesfulla barmhärtiga gps-ledning. Vårt val är att välja att följa Guds nya färdplan. 

Tänk att Gud har sådan kärlek till oss att han inte bara skapat himlen för oss. Han har hjälper oss att hitta dit. Letar upp oss när vi tappar tråden och går vilse. För oss på rätta vägar igen. 

Det är Guds omsorg. Kanske har vi något att lära av det. Bättre hjälpa en skälpa. Bättre upprätta än fördöma. Bättre förlåta än inte. 

Publicerat den

Det måste vara flickornas tur nu !!

 Fick Erikshjälpens tidning i brevlådan härom dagen. Temat för den är ”Att vara tjej”. Läs detta: ”De ska veta sin plats och känna till sin uppgift. De förväntas inte ha några egna drömmar om livet och framtiden. Att satsa på dem ses som bortkastat. De ska ju ändå bara giftas bort. Ibland redan som barn. Och redan sim barn blir många av dom själva mammor.”

 Överallt på vår jord, kanske inträde utbrett i länder som Sverige, finns det flickor som inte får en rättvis chans i livet. En sådan diskriminering. Det kan vara könstympning, inte få gå skola, bortgift utan att dom samtycker. Det vi tar som rättighet och givet för en flicka fungerar inte på andra platser.

När man läser om att 32 miljoner flickor runt omkring i världen förvägras rätten att gå i skolan. 15 miljoner flickor tvingades in i tvångsäktenskap. Listan skulle kunna göras längre.

”Det är dags för global folkrörelse för flickors frigörelse”

Jag är så tacksam att få vara med på ett hörn i detta arbete.

Håll med om att det flickornas tur nu. På tok för länge har den vuxna världen, märkliga ideologier och religiösa påfund fått utnyttja flickor över hela världen.

När människor förrycks är det alltid fel. ALLTID! När vuxna förrycker barn är det ännu mera ALLTID!!

Därför behövs det en global folkrörelse mot detta. Det kan man göra på många sätt. Engagera dig i olika sammanhang där du vet att man jobbar för det. Ett sammanhang är Erikshjälpen. Ge pengar. Handla i deras second hand-butiker. Bli fadder. Allt detta hittar du på WWW.erikshjalpen.se

På något sätt borde FN, EU och hela vuxenvärlden skämmas ända tills vi ändrar på detta tankefel.

Om jag fick bestämma skulle vi ändra på detta nu. NU!

Publicerat den

Känsligt

Läste en bra blogg om känsliga människor. Du hittar den här på WordPress och ”Nån som jag”. Leta upp den. Så bra.

Känsligt. Ibland har vi svårt att hantera känslighet. ”Alla andra” får anpassa sig efter ”oss”. Det är uppenbarligen så att vi har på tok för lätt att hamna i vår egen värd. Varför skall jag ta hänsyn till någon annan? Vi ser till vårt eget välbefinnande och ego på ett sätt som ibland går så fel.

Det har varit en tid där ”jaget” gått före allting annat. Om jag inte har lust och det kostar lite för mycket för mig så får det vara. Om det än påverkar någon annan negativt så spelar det ingen roll.

På ett sätt är det väl inget fel at man ser om sitt eget hus först. Vem kan beskylla någon för det? Om man känner at sitt liv ska inte påverkas av någon annan så har ju den personen al rätt att tycka så.

Men när detta ego får konsekvensen att det blir en annan person som får det sämre eller blir lidande av det har det gått för långt tycker jag. Den medmänskliga känslan är ett givet inslag i vår normala natur, tänker jag. När mitt eget välbefinnande går före någon annans situation, som påverkas negativt av mitt beslut, så har vi tappat en väsentlig del av livet.

För att livet skall få det djup och ärlighet det förtjänar behöver vi se bortom vårt eget ego. Jag tror vi behöver se varandra bättre. Inse och förstå att vi påverkar varandra mer än vi anar. Tom både det vi gör och inte gör mot varandra.

Vissa människor är mer känsliga för detta än andra. Min fundering är att vi nog bör tänka oss att man är mer känslig för det än inte alls. Då har vi nog bästa förutsättningen att inte göra varandra illa.

Publicerat den

Hur tom kan en byggnad vara?

Hur kommer det sig att ett rum kan uppfattas mer tomt sent än kväll än på ljusan dag? 

Kanske kan det bero på rädsla men samtidigt verkar ett rum mer tomt när det är skumt och tyst. 

När jag bodde på landet och kvällen närmade sig och mörkret la sig hände det något med ljuset i skogen. Det blev ett speciellt eko då. Mycket djupare på något sätt. Som om ljudet gick djupare in skogen när det blev mörkt. 

Att gå i en mörk skog eller ett mörkt  rum är något speciellt. 

Om man då är i ett tomt mörkt rum så ändras det ganska radikalt om man pratar med någon i mobilen. Då ändras sig atmosfären och rummet blir inte alls lika tomt. 

När jag sprang senast kom jag iväg lite sent. Det började mörkna. Det var också en liten annorlunda känsla. Jag har ju sprungit rätt många gånger i den skogen nu. Kan spåren rätt bra. Ändå blir det en annorlunda känsla när mörkret börjar falla. Djupet i skogen förändras och stigen ser också ut på ett annat sätt. Då var det skönt att komma in på belysta platser. 

Nu kan ju ett rum inte bli mer tomt än just tomt. Men ändå undrar jag hur det kan uppfattas mer tomt sent än kväll än på ljusan dag. 

Det kan jag ju fundera vidare på under nästa låsrunda i renströmmen senare i veckan…..

Publicerat den

Varför heter det damfotboll och bara fotboll när herrar spelar fotboll?

Jag bara undrar. Varför heter det damfotboll när tjejer spelar fotboll när herrfotboll bara benämns fotboll? 

Jag bara undrar. 

Sen undrar jag varför herrar filmar mer än damer i fotboll. 

Jag bara undrar. 

Jag undrar också varför herrar verkar ha mera ont när dom fälls av en motståndare. 

Jag bara undrar. 

I ljuset av detta är ju herrfotboll lite pinsamt. Men det törs man ju inte säga högt för då kanske man råkar illa ut. 😊

Jag bara undrar ……… 

Publicerat den

Det finns en trötthet som är ljuvlig

 

Det finns trötthet och trötthet. Viss trötthet är bara så jobbig. Man blir bara så trött av den. 

Sen finns det en trötthet som är ljuvlig. Det är den trötthet som infinner sig efter en bra och lång löprunda. Där kroppen liksom bara landar i en skön vila. Läs: hamnar tungt i soffan. 

Igår sprang jag igen. Börjar få ordning på springningen efter fotskadan. När jag laddat av med en dusch och fått i mig lite mat så hamnade jag i soffan. När jag landade så måste jag säga att det var så skönt. Det var som hela kroppen ropade ”åh så skönt”. Det var som himmelriket sänkte sig över mig och kroppen bara gick in i en så skön vila att längtan av att gå upp ur den var som bortblåst. 

En sådan trötthet som får sitt utlopp på det viset är så ljuvlig. Det liksom så skönt stt somna i det läget. Nu var det ju bara liksom ett litet problem. Hur ska man samla kraft för att ta sig till sängen när vilan tagit ett fast grepp om kroppen? Det är tur att det är kort väg till sängen. 

Likaså blev det lite jobbigt när längtan efter en chokladbit blev för stor. Ingen fanns tillgänglig för att hämta den i mitt kylskåp. Men jag hittade lite kraft för att hämta den. Vilken tur va? 

Publicerat den

Att se tillbaka på historien kan skapa kraft för att gå in i framtiden

I helgen har jag haft förmånen att vara med i Mellringekyrkan och Re:form i Örebro. Församlingen firade 50 år och Re:form 10 år. Re:form arbetar med att hjälpa människor som är tex långtidsarbetslösa. 

Under några år hade jag förmånen att jobba i Re:form med Micke och några till. 

 På söndagen satt vi runt matbordet och delade minnen från Re:forms resa. I det samtalet slår det mig vad viktigt det är att blicka tillbaka då och då. Vi blev påminda om alla under Re:form varit med om. Om alla omöjligheter som blivit möjliga. Roliga händelser. Utmaningar osv. Man blir så tacksam.  

Så avslutar Daniel med att han hade stor tro inför framtiden för Re:form. Det kändes så gott. 

I samtalet växer det fram en sådan god känsla. En känsla att det finns en framtid för arbetet i Re:form. Hur omöjligt det än ser ut så växte något gott undantaget. En tillit till att den kraft som burit igenom fram tills nu ska bära vidare. 

Att titta tillbaka kan verkligen bli en kraft som bär in i framtiden. Som kan ge mod att fortsätta. Ge inspiration att ta nya tag eller hitta nya vägar. 

Allt för ofta tycker jag mig höra att vi inte ska titta tillbaka i backspegeln. Vi ska titta framåt. Bara framåt. Jag tror vi då tappar den djupare dimensionen i livet. 

Att se tillbaka kan skapa så mycket god kraft. Vad är vi rädda för? Om tillbakablick bara ger en nostalgitripp blir det ju bara en minnesstund. Men blir det en stund som skall leda oss in i framtiden kan det bli så mycket mer. 

Denna jubileumshelg kan nog sammanfattas för församlingen på följande sätt: tacksamhet för det man varit med om ger mod och förhoppning inför framtiden.