Jag har besökt High Chaparral några gånger denna sommar. En miljö där man möter vilda western. Lucky Luke och bröderna Dalton. Stuntshow och andra shower finns det att titta på. Åka båt på floden eller att möta indianer är andra inslag.
Samtidigt finns det personer som under kortare eller längre tid är karaktärer. Man alltså klär upp sig som en cowboy eller någon annan karaktär från denna tid. Klär upp sig. Inte klär ut sig. För dom går fullt ut i denna roll. Man är verkligen den man klär upp sig till. Och dom gör det bra. Somliga spelar verkligen ut hela registret.
Visst är det lätt att vi är en roll. Såsom vi skulle vilja vara. En drömbild av oss. Vi försöker leva som om vi var denna karaktär. Fast när det kommer till kritan så fungerar det inte speciellt bra.
Jag gjorde ett sådant där test på Facebook. Minns inte vad den hette men svaret var:
Var dig själv!
En ganska bra uppmaning. Att vara sig själv. Det är det bästa vi kan vara. Vi är skapta till den vi är och ingen annan. När vi försöker vara någon annan blir det oftast inget bra. Vi kan hålla masken en tid men förr eller senare trillar den av.
När vi lär känna varandra i våra roller så blir det konstigt när vi tappar masken. Man trodde att man lärt känna någon men det visade sig vara en annan person.
Man kan ju i och för sig undra vem man egentligen är. För att vara sig själv kan ju det vara en bra förutsättning. När jag presenteras blir det ganska ofta som han som är butikschef på erikshjälpen eller som pastorn. Inte så ofta stannar det bara med "Pedher". Vi har ett behov av titlar på något sätt. Men det skulle vara skönt att få lägga bort dom ibland och bara vara den man är.
En gång fick jag en hälsning från någon för mig obekant. Hälsningen löd i början ungefär så här: "vi känner inte vandra …. än….. men vi är…….". Kanske är det så det är. Det lilla ordet "än" blir på något förunderligt sätt vår status i bekantskap. Vi känner inte varandra än. Frågan är när vi kommer att göra det.
Är du dig själv eller är du en roll? Kanske är det dags att sminka av och komma ur rollen och vara sig själv. Det är du bäst på.
Pedher´s blogg 