Månad: februari 2015

Publicerat den

Vårarbetet gick fortare än vanligt…

När våren gör sig påmind, även en sen februaridag, väcker den lusten att dona i trädgården. Att få gratta gräset från gamla löv. Rensa rabatter från gamla löv. Få bort allt skräp som blåst in på gården under höst och vinter. Det liksom är första steget försatt då bort det som påminner om den kalla och mörka vintern. 



Det händer något på många sätt en sådan dag. Inne i mig sker det på något sätt en förnyelse. Jag väcks på något sätt efter en vinterdvala. En ”rengjord” trädgård känns som den säger ”välkommen sommar”. Man lägger något bakom sig och sträcker sig mot något nytt. 



Det är då som kroppen får känna på att man soffat till sig lite under vintern. En dag i trädgården känns i hela kroppen. Det är bra. Man är rätt sliten efter alla löv, körande av skottkärror och bärande på korgar. Men det är en go, värkande, känsla. Det som för en sådan dag lite extra skön är om solen tittar fram. 



Igår var det en sådan dag. 

Nu är det en stor skillnad mot förra året. Hela denna procedur gick mycket fortare och det kändes inte alls så mycket i kroppen. Jag måste vara mycket bättre tränad detta år. Klar på endast (max) en timme. 😊

Så skönt att vårbruket gick smidigt i år. Varmt välkommen sommaren när du tycker att våren har gett oss tillräckligt av din försmak. Jag längtar efter dig.

Publicerat den

Vad är en bra dag?

Vad är en bra dag? Hur definierar man en sådan dag? Är det när man klarat att beta av alla saker på ”att-göra-listan”? Eller är det när man uträttat mer än man trodde sig skulle hinna? Är den beroende av vädret? Bedöms den utifrån mängden av ryggdunk och positiva tillrop? Kan betydelsen av att man lyckats bättre än någon annan göra dagen bättre än andra dagar? Är den bästa dagen den dag då någon man längtar efter hör av sig? 

Vad är det som gör just den dag man lever i till en bra dag? 

I och för sig vet man inte om det blev en bra dag förrän man summerar den på kvällen. Det är ju ändå rätt mycket som skapar förutsättningen för att just den dagen kunde bli så bra. 

Allt för ofta tror jag att vi bedömer dagen efter det som påverkade den mest. Speciellt om det har en negativ betydelse. Jag tror att vi kan välja vad som skall påverka oss att summera dagen som bra eller dålig. Kanske har det med att göra i vilket humörsläge man är i. Vissa perioder är det ju mycket lättare att leva positivt än andra. 

På något sätt känner jag en sådan glädje när jag ser andra i min omgivning lyckas och gör framsteg. Det liksom blir andra som gör min dag bra. Något annat som gör min dag är när jag kunnat vara mig själv hela dagen. Djupast sätt tror jag att min dag blir som bäst när jag har kunnat gjort skillnad hos någon som är i stort behov av det. Att bli det utan att själv har insett hur det egentligen gick till. 

Jag är nog en person som inte springer omkring och kramas i någon större omfattning. Men en dag för länge sedan fick min kram en större betydelse än jag kunde ana och tro. Jag var i kyrkan och får för mig att att jag skulle gå fram och hälsa på en person. Helt plötsligt märker jag att jag ger vederbörande en kram. Så kommer kommentaren: ”Det där var precis det jag behövde som allra mest idag”. Det visade sig att vederbörande kände sig så ensam och övergiven. Men kramen fick vederbörande att känna något helt annat. Tänk vad en liten enkel handling kan göra skillnad. Samtidigt som det förändrade situationen för den jag mötte så blev min dag så bra. Det är faktiskt det ända jag minns från den dagen. Och det räcker så bra. Det var en bra dag. 

Kanske skall du skapa en bra dag för någon idag?! Frukten av det brukar bli att din dag blir minst lika bra. 

Publicerat den

Nu blev det lite mer på riktig…..

Igår hade hade vi startmötet för vår nya butik. Visst har vi arbetat med butiken redan med flera möten. Många samtal. Flera olika ritningar. Men igår var det liksom lite mer än tidigare. 

När man sitter på ett startmötet möter man alla olika delar i ett bygge. Mannen som hade koll på brandsäkerheten. Ventilationskillen, elkillen mfl mfl mfl. Det var massa fackuttryck. Ja, vissa delar var rätt knepiga att hänga med på men så intressant. 

En sak är säkert, ett butiksbygge är inte gjort i en handvändning. Så nästa gång du går in i en butik kan du tänka dig att den kom till efter kanske år av förberedelse. 

Nu är det en ny tid som trätt in. Nu ska husägaren jobba stenhårt för att vi så snart som möjligt kan börja med vår egen insats. I början på april är det vår tur. Men innan dess finns det mycket att göra i förberedelser. Så det var ännu ett nytt startskott.

Den 30/5 kl 10 är det nyinvigning. Långt dit? Nej o nej. Men en fantastiskt kul resa. Du kan hänga med på den om du vill. 



Publicerat den

Att passera gränsen….. Ibland borde vi har förståndet att stanna i tid.

Idag verkar det vara det vara fritt fram att passera gränser som man förr, av respekt, valde att stanna vid.

Sitter och lyssnar på debatten om journalisten som ställe frågan om judarna kunde ha eget ansvar för antisemitismen. Den frågan väckte starka reaktioner. Som att slå på den som redan lägger och på något sätt lägga ansvaret på den som blivit utsatt. Inga enkla situationer och frågor. 

På något sätt uppfattar jag det som att idag är det helt okej att kliva på och provocera hur det än slår mot den som blir utsatt. Ibland kan frågan ha viss betydelse eller vara helt relevant men läget för den är helt felplacerad. Ändå väljer man idag, allt för ofta, att ändå ställa frågan. I yttrafirhetens anda. Så går man ”över lik” för att få ett scoop eller intervju som blir spelad i dom stor medierna. 

Jag efterlyser en större barmhärtighet och mer vislighet bland journalister. Självklart behöver vi ha det fria ordet och fria pressen. Men inte till vilket pris som helst. Timingen blir ju så knepig när kronprinsessan får frågan om hennes släkts koppling till nasism när hon står tillsammans med en överlevande från koncentrationslägren. I kontexten att minnas befrielsen från fångenskapen från detsamma. Visst kan frågan vara relevant men inte där och då. Likaså när man skjuter judar och undrar om det är deras eget fel (lite förenklat). Så skulle vi kunna räkna upp ganska många exempel på situationer man passerar gränser för att vinna poäng själv. Djupt beklagligt. 

Vi behöver en förnyad känsla och förståelse för gränser som man inte bör passera. Naturligtvis finns det inga enkla svar på ett sådant påstående. Men jag tror att frågeställare behöver omvärdera sina syften och till vilket pris man ställer sin fråga. Det kommer en tid efter när frågan är ställd. En tid som kan avgöra en hel framtid. Det är alltså förknippat med ett stort ansvar. Fall inte för snabba segrar. Tänk längre. Var modig att ibland välja att avstå en fråga till ett bättre tillfälle. 

Publicerat den

Nu för tiden kan vi veta så mycket

I skrivandets stund sitter jag och tittar på när flyget från Heathrow ska lyfta mot Stockholm Arlanda. Jag kan se att det är försenat. Om man tittar på en översiktsbild över samma flygplats kan man se hur många plan det är som cirkulerar i givna banor i väntan på att få klartecken att börja landningsproceduren. Det är ju ett rent under att det inte sker massa olyckor. När man kör mot Arlanda kommer flygplanen in på rad med inte så många minuters mellanrum.

IMG_8060

Jag följde ett plan som var på väg in. Det fick flyga runt i en cirkel i ca 30 minuter innan det fick tillstånd att landa. Det är bara att klicka på det lilla flygplanet på skärmen så dyker det en skylt som talar om vilket plan det är. I ljuset av det är det lite knepigt att få ihop det att man kan tappa bort ett plan.

IMG_8061

Från köksbordet kan du följa ”allt”som sker över hela jorden. Du kan kolla in vägtullars kameror för att se hur väglaget är. Du kan kolla in en webbkamera vid klagomuren i Jersualem. Jag kommer ihåg när jag kopplade upp mig första gången på internet. I boken som följde med kunde man få tips om olika webbkameror. Måste erkänna att det var rätt mäktigt att få se hur det såg ut i Australien precis i samma ögonblick där jag satt hemma i Sverige. Det som förut tog kanske en månad för dig att få reda på via posten som sändes via fartygen på havet får du nu veta i realtid.

(Under tiden jag skrivit har det visat sig att planet är ytterligare några minuter försenat till start…. Bara det, tänka sig vad man kan få reda på)

Det är mycket som ändrat på sig under en, i jämförelsevis, kort tidsperiod. Visst kan jag hålla med dom som tycker att det blivit väl mycket övervakning. Kameror över allt. Internet ser dig. Men om man tänker efter lite så finns det något bra i det också. Hade man fått tag på gärningsmannens som sköt ner folk om han inte hade fastnat på kamerafilmen? Jag tänker att det är ju inget farligt med lite övervakning så länge man har rent mjöl i påsen. Eller? Varje gång du sätter på din mobil och kopplar upp dig mot masten vet systemet vart du är. Det hör liksom till annars fungerar det ju inte. Vill du inte bli kontrollerad så bör du strunta i mobilen. Vad spelar det för roll om mobilmasten eller kameran vet vart du är? Den dagen du hamnar i knipa är du rätt så tacksam om mobilen var på.

(Nu hände något som gjorde att planet kan lyfta 2 minuter tidigare… Fiiiint )

Ja ja…… Kanske inte det viktigaste här på jorden. Men ändå….

(Nu står det att dom börjat att gå ombord på planet…. i London….)

Förlåt, du förstår nog vad jag vill komma till. Det är liksom Facebook. Man får reda på väldigt mycket som man egentligen inte behöver veta. Men när man ska hämta någon vid Arlanda är det rätt bra att veta när planet landar, eller hur?

Publicerat den

Varför ligger alltid nycklarna i fel ficka?

Varför ligger alltid nycklarna i fel ficka? Jag bara undrar…..

När jag kommer till kontorsdörren på jobbet och skall låsa upp. Letar efter nycklarna. Inte ligger dom i första fickan jag letar i. Man kommer hemcyklande och bär på sin väska och ska låsa upp dörren. Nog ligger dom i fel ficka. Jag bär kassarna från affären och ska låsa upp bilen. Jo, precis, nycklarna ligger i fel ficka. Man måste byta hand på den tunga kassen för att få tag på nycklarna. När jag kommer hem och tagit ut den tunga kassen ur bilen i ena handen och skall bara låsa bilen nog ligger nycklarna återigen i fel ficka. Vandrar vidare till dörren och skall låsa upp. Bärande på den tunga kassen. Så händer det igen. Måste byta hand för nycklarna ligger i fel ficka.

Jag bara undrar, varför ligger alltid nycklarna i fel ficka?

IMG_8018

Publicerat den

Söndagstankar – ”Tänk inte på mina ungdoms synder utan tänk på mig efter din nåd, Herre”

”Till dig, HERRE, lyfter jag min själ. Min Gud, på dig förtröstar jag. Låt mig inte komma på skam, låt inte mina fiender jubla över mig. Nej, ingen kommer på skam som hoppas på dig. På skam kommer de som utan orsak handlar svekfullt. HERRE, visa mig dina vägar, lär mig dina stigar. Led mig i din sanning och lär mig, ty du är min frälsnings Gud. På dig hoppas jag alltid. Tänk, HERRE, på din barmhärtighet och din nåd, ty de är av evighet. Tänk inte på min ungdoms synder och på mina överträdelser, utan tänk på mig efter din nåd, för din godhets skull, HERRE.” (‭Psaltaren‬ ‭25‬:‭1-7‬ SFB98)

Igår möttes jag av denna psalm i min årsutmaning. Jag följer en ettårsplan i en bibelapp jag. Denna psalm andas nåd och barmhärtighet.

Hur lyfter man sin själ till Gud? Kan vara ett svårt begrepp. Man skulle kunna säga att vi vänder vårt sinne, tankeliv, vårt inre åt Guds håll. Är han uppe i himlen eller vart är han? Ja, det är lättats att tänka att han är uppe himlen. Jag vill dock påstå att han är överallt och mycket nära dig. Så därför tänker jag mig att vi riktar vårt tänk till/åt Gud.

Att förtrösta är ett vackert ord och hållning. Det andas hopp, att förlita sig på, att lita på något och tro på något. När man känner en sådan skön känsla att vi kan lita på någon, och kanske tom vågar anförtro oss till någon, infinner sig en trygghet i relationen. Att förtrösta på Gud är att lita, tro, hoppas och förlita sig på att han kan ha omsorg om mig.

När vi förtröstar på honom leder han våra liv och vi följer honom. Jag tror att det är det bästa sättet att leva sitt liv.

Sista delen i versen andas barmhärtighet och nåd. Jag tror ingen av oss kan påstå att vi är felfria och så varit hela livet. Vi har nog något som ibland kan dyka upp och gnaga lite. Som påminner om vår svaghet och bräcklighet att falla igenom där vi inte ville fela. Att då få utrycka bönen att Gud inte skall hålla min ungdoms synder mig till last är att få krypa in under nåden. Att då vädja till Hans godhet är skönt. Att få be om förlåtelse för felstegen och uppleva hans barmhärtighet. Gud har en, av alla, förmåga att förlåta, glömma och lämna bakom sig. Det är vi människor som är långsinta och minns på tok för bra.

Herre, till dig lyfter jag hela mitt liv. På dig förtröstar jag. Förlåt mig dom fel jag gjort. Herren tänk på mig efter din nåd för din godhets skull. Amen.

Publicerat den

Snart så…..

Tänk vad en väntan kan betyda så mycket. ”Snart så….” ger något av en drömbild av något som man ser fram emot. Man nästan lever i framtiden redan. Det kan vara ett mål som man satt upp. Det kan vara en händelse man ska vara med om.

Den här veckan har varit rätt intensiv på något sätt. Att då se fram emot fredagens hemfärd inför helgledigt var ett sådant ”snart så….” När jag kom hem blev det en kopp kaffe, ljuset tänt och läsa tidningen. Bara en stund av avkoppling innan lite fredagsstädning.

Ljusare tider är ju ett rätt stort ”snart så….”. Denna tid som nu inträtt är ju så efterlängtat. Ljust när man åker till jobbet liksom när man är på väg hem.

Strax innan lön. ”snart så….” kan man leva upp.

Mitt mål att träna bort några kilo är också ”snart så….”. Inte långt kvar nu.

Men det finns ett ”snart så….” Som är mindre roligt. Det är när man ser fram emot något som inte blir av. Idag skulle jag uppfylla en dröm jag haft under några år. Jag hade bokat biljett på Jill Jonssons konsert här i Norrköping. Så plingar det till i telefonen. Ett meddelande om att konserten är inställd pga sjukdom. Så trist. När sådant händer vet du ju vad som händer. Man blir ju på något sätt extra besviken. Detta ”snart så….” hade ju skapat en förväntan ända sen jag köpte biljetten. Nu räddas ju allt med att det blir ett nytt extra tillfälle som funkar för mig. Tur det.

Men detta ”snart så….” är ju halva resan, halva upplevelsen på något sätt. Det är en välbefinnandets resa. Jag tror vi mår bra av att ha ett ”snart så….” framför oss. Det ger glädje och inspiration. Detta ”snart så….” är det bara du som styr över. Du kan inte bara förvänta dig att andra ska skapa det åt dig. Du kan skapa det åt dig själv. Stort som smått. Och visst, att skapa det för någon annan är också något speciellt. Att se hur vederbörande väntar och ser gram emot något. I sig är det också en god resa.

Så jag tror vi behöver ett ”snart så….” i våra liv. Det mår vi bra av.

Publicerat den

Det var detta jag har litat på..

Som du nog vet har jag skrivit om att jag försöker ge en slant till tiggarna jag möter. Visst har många sagt mig att det finns ligor som utnyttjar dessa människor. Men jag har valt att lita till att polis och myndigheter kommer att ha koll på det.

För några dagar sedan läste jag ”Tiggarbossen fick fängelse
Det blir fängelse i ett år och därefter utvisning ur landet för den rumänske man som krävde betalt av landsmän som kom till Kalmar för att tigga.” (http://www.ostrasmaland.se/kalmar/dom-mot-tiggarbossen/) En man har blivit fälld för att ha utnyttjat tiggare. Mot sitt nekande visserligen. Men man anser att han har i flera länder gjort samma brott.

Det är naturligtvis ingen skadeglädje över att någon åkt fast. Men på något sätt blir jag tacksam att det fungerar. Jag bestämde mig för att lita på det. Det fungerar. Hoppas att verkligen att det sprider sig.

När jag läste om kommunalrådets i Katrineholm kallsinniga hållning till tiggare blev jag så besviken. Tänk om han istället satsade resurser på att ge polis och andra lämpliga att genomskåda utnyttjandet. Tänk om både stat och kommun tillsammans gjorde en handlingsplan som arbetade på flera fronter. Att man sökte upp länder som ha människor i vårt land som tiggare. Att man när dom väl är på plats här undersöker om det finns brottslighet bakom dessa människor. Att man ger dessa människor det stöd dom behöver som tex härbärge.

Gör vad du kan så gör jag det. Ingen kan göra allt men alla kan göra något. Lita på att polisen kan ha koll på om det ligger brott bakom. Uppenbarligen fungerar det.

Publicerat den

75 länder

Jag har nu bloggat i över ett år. Jag är ödmjukt medveten om att jag är ingen stor bloggare. Tillhör inte dom som har flera tusen besökare varje dag. Men några tittar in varje dag.

Nu gör jag det nog mest för min egen skull men hoppas att någon finner något lite glädje i något jag delar med mig av.

Det som var lite kul var när jag tittade på statistiken över vilka länder man kom ifrån. Det är ju rätt så förspänt med tex Google översättning när man surfar in på ett annat språk. Det visade sig att det fanns 75 länder representerade på listan över besökare. Sjuttiofem. Vilken överraskning. Nu kanske det är någon som blir avskräckt och inte vill titta in något mer. Hoppas inte det. Inte min mening att avslöja någon. Men det var lite kul.

Många klagar över internet. Det är så osocialt. Men tänk efter. Det har fört oss samman över hela jordklotet på ett enkelt sätt. För något år sedan satt jag och chattade med en i USA och en Thailand samtidigt. Då har världen krympt.

När jag följer andra bloggare känns det som att den personen läser för mig sin text. Jag nästan höra rösten. Det är en trivsam känsla.

Igår skrev jag om ensamhet. Trots att internet inte ger en gemenskap där vi möts synligt fysiskt i samma rum ger det en gemenskap. En gemenskap som inte är ensamhet. Visst, det kan inte ersätta en trevlig stund i samma soffa med ett intressant samtal. Men det kan ändå bli en närmare kontakt. Där man lär känna varandra. Är det för långt till att träffas kan ju internet bli det näst bästa.

Så till alla er som tittar in på min blogg och inte befinner er i Sverige: Kul att du tittar in nu och då. Det gläder mig.