När man är ovanlig är man väl troligen rätt naturlig

Hur svårt är det inte att alltid vara sig själv??

Man kan ju fundera på när man är som mest naturlig. Troligen är det när man är lite ovanlig i andras ögon. 
Det behöver inte vara helt sant men det ligger något i det. 

Allt för ofta försöker vi passa in och gör ”till” oss för att just passa. Vi skaffar dom senaste prylarna. Köper dom senaste, och mest inne, träningskläderna.  Vi gör dom mest hippa saker som andra verkar göra. 

Om man inte gör det blir man lätt lite ovanlig och passar inte in. 

Är man trygg i sig själv och har en avslappnad självbild kanske detta inte är något problem. Men tänk efter. Visst har vi ibland lite för lätt att se på andra för att försöka bli som dom. 

Du är du och du duger

Vi mår allra bäst när vi är oss själva. På det sätt som ligger oss närmast. Då fungerar vi som allra bäst. Och jag tror att det uppskattar vår omgivning bättre än när vi gör till oss. 

För en del år sedan hade jag en predikan som följde mig en tid. Hade förmånen att få predika den några gånger i olika sammanhang. Rubriken var ”Gud tror på dig. Gör du?” Jag tror att inland har vi svårt att tro påvisa själva. Att vi inte duger till någonting. Det härliga är att Gud tror på dig. Att han, som har skapat dig, tycker att du duger. Den ”självbilden” vill han ge dig. I det ljuset kan omgivningen kanske tycka att du är lite ovanlig. Men vad gör det? Det är ju då du är som mest naturlig. 

Var dig själv! Försök inte att kopiera in någon ”annan” i dig och ditt sätt att vara. Då blir det som allra bäst.