Idag är det dan före dopparedagen. Undrar hur många som fortfarande brukar doppa bröd när julbordet skall intas. Kanske blev det mindre vanligt när man kunde börja att köpa färdiglagad julskinka. För min del har aldrig dopp i gryta varit någon hit. Blött bröd. Noap.
Dagen före dopparedagen är nog rimmens dag. Att göra färdigt sina julklappar och få på ett bra rim. Ett rim som inte avslöjar för mycket men ger en större nyfikenhet. Frågan är bara om det är lönt att skriva något. Kommer det att läsas tro? Finns det tid för det? Eller är det också på utdöende som dopp-i-gryta? Vi kanske har tappat stinget och kan inte få till ett rim.
När jag var liten var nog detta den värsta dagen. Att vänta på julafton var ju rätt spännande. Att se klapparna under granen var ju lite dubbelt. Både frestande men också något speciellt att se fram emot.
En klapp jag kommer extra mycket ihåg var ett hårt paket. När jag klämde på det så var det hårt och ändå trodde jag att det var en speciell tröja jag vet att jag hade önskat mig. Något som alla andra hade men inte jag. Ja, jag trodde att alla hade den i alla fall. När väl tiden var inne för julklappsutdelningen visade det sig att det var en klarinett. Jag hade önskat mig det men jag trodde aldrig att det skulle vara möjligt att jag skulle kunna få något så dyrt. Så trots att jag klämde och trodde kunde jag ändå inte för mitt liv tro att det kunde vara så. Så jag slog det ur hågen. Du kan ju tänka dig vad glad jag blev. Det är nog den klappen som betytt mest under lång tid. Där började mitt musicerande på allvar. Med orkester, ensemble, soaréer, strängmusiken i kyrkan som innehöll en liten orkester. Idag spelar jag inte på min klarinett. Lite synd kanske. Men musiken har varit mer tydlig än någonsin under dom sista åren. Klarinettjulklappen fick en ganska stor betydelse.
Jag tror att den typen av julklapp blir mer och mer viktig. Vi har inte råd att ge onödiga klappar. Vi vill att dom ska få en större betydelse.
Men till sist är det nog ändå tanken bakom. Att det är någon som lagt ner energi och tankemöda. Och på något sätt är nog denna dag crescendot på förberedelserna och glädjen att få ge en julklapp. Dan före dopparedagen.
Pedher´s blogg 