Du som följt min blogg sista tiden vet om att jag försöker styra om mitt liv. Att återhämta mig från en lång tid av för hög belastning.
Jag har uttryckt mig i tankar som att ”bad jag än gör behöver det bli fler + än -. Alltså att när jag summerar så behöver jag så ofta det går känna att det tillförts mer energi än det har dränerat mig på detsamma.
Det låter som en glidartillvaro. Men det är långt därifrån. Och jag är smärtsamt medveten om att det är lätt att trilla tillbaka. Det är väldigt lätt att dra i gång. Visst är livet så att det ibland tar mer energi än det ger. Men det får helt enkelt inte bli så för ofta.
Så ett steg jag nu arbetar med är att jag försöker påminna mig om varför jag gör det. Att det är lika viktigt med mer + än – även denna månad som det var i början av september. Då jag mådde sämre.
Att påminna mig om hur livet ska vara och till vilket pris. Hur mycket får det ena och det andra göra anspråk på mig?
Vad ska ligga på mina axlar och vad kan andra hjälpa mig med?
Därför är hållningen ”påminnelse” som är viktigt just nu.
Är så tacksam för människor i min omgivning som tagit som sin uppgift att påminna mig om att gå hem i utsatt tid. Som känts sig manade att uppmuntra. Som uppfattat att det inte är lätt att ändra på ett väl inarbetat mönster. Som hjälper mig att se lite längre. Som vet att en påminnelse inte är så dumt. Somliga ber om ursäkt för det medan jag istället uppmuntrar dom att fortsätta att påminna.
Dom som varit i dessa tassemarken och känt av utbrändhet vet vad dom talar om. Att lyssna på dom ger mig mod att fortsätta arbetet att få till livet.
I grunden handlar det också att påminna mig om varför jag gör det jag gör. Vad är min drivkraft? Vad är mitt mål med det jag gör? Var är min passion? Hur kan jag på bästa sätt använda den passionen på ett långsiktigt bärande sätt så att jag inte på nytt närmar mig gränsen till att gå in i väggen?
I den bransch jag är i är det just passionen som för oss längst. Inte statistik. Inte snittpriser. Inte ”piskan” att sälja mer och mer och mer. Om passionen finns, kärleken till uppdraget, drivkraften som mottagaren ger, då kommer mycket med av bara farten. Men den som bara drivs av siffror och kalkyler tappar den viktigaste beståndsdelen – kärleken till uppdraget.
Erik som är grundare till Erikshjälpen hade ett sätt att påminna sig om det. Han signerade sina brev med deviset ”I kärlekens tjänst”.
Där vill jag vara. För då tror jag att jag kan balansera företagsekonomi med dom djupa kärleksfulla värderingarna. För tappar vi det i det vi gör kommer det bara att bli ett företag bland alla andra företag.
Så, i kärlekens tjänst, kommer jag att bygga mitt arbete på så länge jag jobbar på Erikshjälpen.
Pedher´s blogg 