”Låt oss fästa blicken på Jesus, som är upphovet till vår tro och som också fullkomnar den. ….” Hebreerbrevet 12:2 NUB
I tider av oro är det lätt att sänka blicken. När man egentligen skulle behöva lyfta den för att ta ut riktningen sänker man den.
Tänker på den gången i gympan då jag skulle gå på bommen. Fick rådet att se på det stället jag skulle till. Men likväl tittade jag på bommen och trillade av. Men lyckades till slut när jag vågade fästa blicken dit jag skulle.
Tänker på Petrus som gick på vattnet. Så länge han såg på Jesus gick han på vattnet. Men när han började se på vågorna sjönk han.
Kanske känner du igen dig i detta. Det är så lätt att sänka blicken i orostider. Inte minst nu i pandemi, permitteringar och uppsägningstider.
Jag tror denna vers har något extra till oss. Fäst blicken på Jesus. Det gör att vi klarar att gå på ”bommen”. Upptäcka att trots att vägen är smal och knepig så funkar det. Trots att det gungar omkring oss så ”går vi på vattnet”.
Varför ? Han är upphovet till vår tro. Alltså den som bär upp allt. När vi går igenom svåra saker, modet sviktar, frågorna blir för många, så får vi fästa vår blick på Jesus. Det är stort.
Vad du än går igenom just nu….. lyft blicken och fäst den vid Jesus. Det kommer ge dig ett inre lugn. Ett lugn som bär dig igenom. Hjälper dig att fånga modet igen. Kommer att skapa tro och tillit.
Pedher´s blogg 