Denna vers skulle nog stå bäst för sig själv med ingen kommentar. Men några tankar får det bli.
När vi ropar eller pratar med Gud behöver vi välja inställning. Antingen så tänker vi att han svarar och vill svara och har ett budskap till oss. Eller så utgår vi från att han inte kan, inte vill eller inte har tid att svara.
Jag tror att vi allt för ofta går in i bönen med en underton att det går nog inte . Eller att vi löser det själva på något sätt.
Men vet du, när du vänder dig till honom gör du det till en som har allt. Denna vers påminner oss om att det är just skaparen själv vi vänder oss till. Han, vars perspektiv är långt mycket bättre än vårt, har all makt i himmelen och på jorden. Han är inte begränsad i tid och rum. Han har ett perspektiv som även går utanför vår tidsram.
Du kan med en oändligt stor tillit vända dig till honom och lägga fram din sak. Lita till att han som vet vad som är bäst för dig bara kommer att ge dig det som är bäst för dig.
Han vill låta dig veta stora och ofattbara ting. Ting som du inte hade någon aning om. Ting som du inte kunde, med din vildaste fantasi, ens drömma om.
Det gör det så mycket bättre att gå,till honom med det du går och bär på.
Ropa, viska, prata och sucka till honom. Han kommer att svara.
Pedher´s blogg 