Ords 4:23-26 säger i The Message:
Vaka noga över ditt hjärta; det är där som livet börjar. Tala inte med kluven tunga. Akta dig för skitsnack, vita lögner och skvaller. Håll blicken stadigt fäst rakt fram, och låt dig inte distraheras av det som inte angår dig. Titta vad du går, så kommer vägen ligga jämn för dina fötter.
En bok som ligger nära mitt köksbord är Sjödins andaktsbok. Mina ögon faller rätt ofta i den. Rubriken är hämtad från den.
Vårt tal kan verkligen göra skada. Det kan rasera så att det blir i princip omöjligt att bygga upp igen.
Tänker också vad vi fyller vårt tal med. I en butik som jag jobbat i mötte jag en man som alltid ville berätta en historia för mig. Den var alltid ”under bältet”. Jag bara kände att det blev för mycket av snuskiga historier. Så till slut sa jag att jag inte ville höra fler sådana. Och med det slutade han att prata med mig. Han hade tydligen inget bättre att säga till mig. Jag kan oroa mig för vissa samtal jag möter.
Sjödin påminner om att ”skillnaden mellan att bry sig och lägga sig i är ibland hårfin”. Det är så lätt att snegla åt sådant som inte angår oss. Att hjälpa är en sak men att lägga sig i en annan. Därför behöver vi se på våra motiv. Kanske är det bättre att vänta tills hjärtat hunnit med så att vi inte springer fel.
Det är skillnad att vara kritisk för att vilja se en positiv förändring än att bara klaga och inte ha någon lösning. Att sitta i en grupp där bara klagan och nedvärdering råder är så destruktivt. Men får det mynna i en positiv anda för att se på en möjlig väg framåt blir det en så stor skillnad.
Att bevara sitt hjärta rent börjar, enligt Salomo, (läser om honom i vår serie ”Läs med mig”) , med att vakta sin tunga. Det andra rådet han ger handlar om blicken. Sjödin sammanfattar det med att allt hör ihop. Munnen, blicken och fötterna. Och allt börjar i hjärtat. Hjärtats uppsåt
Därför blir det så viktigt med vårt hjärta. Där utgår livet ifrån. Det hjärtat är fullt av talar munnen. Bibeln talar om att vi är ett tempel. Att Gud bor i vårt hjärta. Men en fråga dyker upp inom mig: Vad konkurrerar Gud med i den platsen? Vad får han kämpa emot? Vad stör hans liv där? Det är vi själva som öppnar dörren in till det rummet, ingen annan. Liksom vi öppnar dörren för gästerna till vårt hus. Alla gäster får välja att samsas på samma yta. Är någon obekväm med det kan den välja att lämna gemenskapen. Min bön blir att jag inte öppnar för ”någon gäst” i mitt liv så att Gud väljer att lämna den gemenskapen.
Samtal jag älskar går djupare in i livet. Dom har andra värden än bara ytligt värdsligt. Visst, jag pratar gärna om annat också men om du frågar mig om vilka samtal jag älskar så är det dessa som rör livets djup och mening. Dom brukar beröra på ett speciellt sätt. Och ge något som håller över tid.
Titta vad du går, vad du gör, hur du agerar, stup med hur du pratar, så kommer vägen ligga jämn för dina fötter.
Vänta med orden så att dom inte bubblar fram på ett felaktigt sätt. Det är inte mottagaren som har ansvaret för dina ord. Det är du själv. Mottagaren kan välja att lämna gemenskapen. Det vore väl dumt.
Idag ber vi för riksdagsman Ardalan Shekarabi (S)
Ps Till dig som följer min blogg via Facebook. Förr kunde man länka direkt till Facebook från bloggen. Det hindrar FB numera. Så därför får jag länka manuellt när jag får tid. Men du kan följa min blogg via www.pedherskoog.com om du vill. Så missar du inte mina uppdateringar även om inte fb visat det. Skriver typ varje dag 😊🙈. Lägger upp dom kl 6. Nu under semestern så bldet ju lite senare start på dagarna som ger ett senare inlägg på Facebook. Håll till godo om du vill. Ds
Pedher´s blogg 