Hur blir det när tiden tar slut?
I vår tankevärld tar ju tiden aldrig slut. Det snurrar på. Nya minuter avlöser gamla som är slut. Timmar läggs till dagar och dagar till veckor som blir år. Tiden kommer ju hela tiden utan att vi ber om den.
Ändå känns det som den tar slut då och då. Deadline brukar vi säga. Alltså att tiden runnit ut inför att en viss sak ska vara färdigt. Ett prov ska lämnas in, en uppgift ska vara färdig, en förberedelse ska vara gjord inför ett möte, en tidning ska i tryck.
Så står man där inför fakta att nu ska det levereras. Alltså tiden verkar ta slut nu och då.
Kommer den övergripande tiden att ta slut någon gång? Om den gör det, kommer det då en ny tid? Vi pratar om att vi håller på att förstöra vår jord. Om så är fallet kommer tiden ta slut på ett hemskt sätt. Den kristna tron talar om att tiden en gång tar slut på denna jord och en ny tid träder in. I en ny värld.
Så talet om att tiden en gång tar slut finns i olika funderingar.
Hur det än är med det tycker jag att tiden tar slut allt för ofta. Jobbigast är det under den tid, strax innan, då man känner att tiden håller på att rinna ut. Det blir mer och mer stressigt att hinna med det man måste hinna med innan det är försent. Alltså då blir det lite stressigt.
Det är då man skulle vilja stoppa tiden en liten stund för att hinna ikapp. Men det blir säkert inte heller bra. Vad hackigt jorden skulle snurra då när alla som behövde stanna tiden gjorde det. Man skulle säkert bli rätt sjösjuk. Och för att inte tala om alla som längtade och väntade på att något skulle börja. Stackars dom.
Nä, det får nog lösas på något annat sätt. Troligen genom att vara ute i mer god tid så att man inte hamnade i läget att tiden håller på att rinna ut. Att bättre ta till vara den tid man har till förfogande. Att gör det man måste medan tid ges. Då kanske man inte behöver uppleva att tiden tar slut . . . . . typ
Pedher´s blogg 