Ibland är det ju uppenbart att man behöver ventilera tänket. Alltså att man får prata med någon om det som rör sig inom sig. Det kan vara svårt att få ordning på det. Man möter sådant som bekymrar. Man har lite svårt att få tydlighet hur man skall göra.
Ibland har man bara möjlighet att bearbeta det själv. För mig har det varit promenader i skogen. Att bara låta tänket gå och där upptäcka hur tanke efter tanke lägger sig tillrätta.
Ibland kan det vara att bara sätta sig still på kontoret och helt plötsligt kommer lösningen till sig.
Men det kan också finnas behov av att få ”prata ordning” i tänket. Att få lufta sina funderingar med en kollega eller vän. Tänk vad viktigt det är då att man kan känna sig trygg i det samtalet. Båda parter måste inse hur känsligt det är. Hur man blottlägger sina innersta tankar. Att man då inte ska behöva säga att det inte ska pratas vidare i ämnet. Det är solklart att det stannar där.
När man fått den möjligheten och förmånen att få lufta tänket så är det inte sällan som lösningen kommer. Kanske inte att den som lyssnat kommer med lösningen. Utan när man får höra sina egna tankar så hittar man vägen ut. Lösningen kommer på ett förunderligt sätt fram mellan rader och tankar. Inom sig.
Det är viktigt att ventilera tänket. Det kan lätt bli instängt och unket. Man står och stampar. Man kommer inte framåt. Att ventilera tänket är underskattat. Borde vara en naturlig del av livet.
Risken är att man gått på någon mina. Någon som man trodde kunde hålla det för sig själv. Men inte. Så blir man sårad. Tänk vilket förtroende som man måste stå upp för och respektera.
Våga ventilera tänket. Då kommer du få god syretillförsel som gör att du kan tänka klarare.
Pedher´s blogg 