Väldigt ofta läser man på Facebook att man ska dela vidare om man världens bästa något. Det kan vara världens bästa mamma (vilket jag har och ingen annan) världens bästa bror eller syster , saknar någon som är i himlen osv osv. Det kan ha med sjukdomar att göra eller ett politiskt läge. Själva poängen är att man ska dela vidare om man samtycker.
Det är väl okej om man vill dela vidare typ. Men samtidigt säger det något om vad man ev tänker om den som inte delar. Samtycker den inte? Tycker den tvärt om? Uppfattas man på mindre fördelaktigt sätt om man inte delar vidare? Hur är det för den en som inte har världens bästa mamma? Man kanske inte ens har någon mamma.
Jag ränker att sådana inlägg och ”krav” sätter människor i en onödig press. Den som är osäker får en osund press. Känslan av att känna sig tvingad att dela vidare är inte alltid av godo.
Vad är det vi egentligen eftersträvar efter alla dessa ”kopier vidare”? Jag tänker att det är en brist av egna initiativ att tex på eget initiativ att uppmuntra någon.
Man behöver inte alls kopiera vidare. Kom gärna på något eget att uppmuntra någon med. För jag tror vi behöver mycket mer av uppmuntrande ord till varandra. Låt det få springa fram från ditt inre. Det kanske kommer förändra någons dag.
Och du, du behöver inte alls kopiera detta och dela vidare.
Pedher´s blogg 