Hur gör man när man brinner för något som verkar så omöjligt?

Jag funderar på hur man gör när man brinner för något som verkar så omöjligt?Du vet, när man vill se något hända men man verkar vara ”så ensam” om att det kan bli en verklighet?Hur brinner man så att det smittar av sig? Hur får man andra att vilja brinna också? Hur kan man få till att man brinner för samma sak?Kan tänka mig att jag inte är så ensam i dessa funderingar. I en tid som denna är det så många idéer som skall få plats i ett begränsat tidsrum. Detta tidsrum är det många idéer som ”tävlar” om dess utrymmer. Man kan lugnt säga att sen jag var barn så har utbud och visioner exploderat. Nästan jämförbart med antal kanaler på tv. Jag minns att vi hade bara en kanal när jag var liten. Minns hur vi fick kanal 2 genom den lilla boxen vi fick till tv-apparaten. Sen dess har vi så många kanaler att det är stört omöjligt att hänga med på alla erbjudanden till underhållning. För att inte tala om alla webbsändningar. Lite så kan jag känna om allt man skulle vilja se ska hända. Det finns säkert någon bra utbildning i detta. Det är nog bara jag som inte fattat poängen. Men jag måste erkänna att ibland känns det lite hopplöst eller frustrerande när man brinner för något och det inte riktigt tar fyr. Valet är ändå rätt enkelt. Hur svårt det än är att få fyr är inte alternativet att sluta brinna. För förr eller senare tar det fyr och då kan ingen stoppa den elden. Då får dom som har varit svårtända antingen själva börja brinna eller helt enkelt ge plats för elden. Så du som brinner för något som verkar svårtänt – ge inte upp. Det finns, vad jag förstår, inga enkla svar på min fråga. Men i väntan på dom svaren får vi inte sluta brinna för vår sak, längtan eller vad det nu är.