Meningen landade i vår pastors predikan i söndags. Det var hans rubrik. Säg den igen i jag-form.
Jesus som känner mig bäst älskar mig mest.
Tänk så gott om det fick landa djupt i vårt inre. ”Han som känner oss bäst”. Med allt det vi har. Mindre goda sidor. Våra goda sidor. Dom sidor vi skäms över. Dom vi med glädje vågar visa öppet.
Tänk så gott att han älskar oss ändå. Vår kärlek till varandra som människor kan ändras på bråkdelen av en sekund. Den vi älskar avslöjas med en felaktig handling. Så ändras allt. Vår kärlek är som bortblåst. Upprättelsen är i princip omöjlig. En handling som kan få den andre att vända ryggen till.
Men tänk, sådan är inte Gud. Han står kvar. Han älskar oss ändå. Kanske inte handlingen men människan – du och jag. Så stor är Gud.
Denna Gud som känner dig innan och utan han älskar dig!! Trots allt skulle jag just säga. Trots allt.
Låt det sjunka in idag. Låt det göra något med dig. Låt det beröra dig. Tacka för det.
Så stor är Gud så att han som som känner dig bäst älskar dig mest.
Pedher´s blogg 