Jag tror att en av vår tids störsts utmaningar är att välkomna in nya människor i vår redan etablerade gemenskap.
Att vara välkomnande och inkluderande är så lätt i teorin. Men i praktiken verkar det vara så ofantligt svårt.
Handen på hjärtat, hur välkomnande är du?
Jag tänker rätt brett.
Hur välkomnande är vi mot nyanlända? På riktigt alltså?
Hur välkomnande är vi till nya på jobbet? På riktigt alltså?
Hur välkomnande är vi till andras kompetens och idéer? På riktigt alltså?
Hur välkomnade är vi när någon vill vara med oss i vårt lag på jobbet? På riktigt alltså?
Hur välkomnande är du när någon sätter sig intill dig på bussen eller på tåget? På riktigt alltså?
För det är där, i det ögonblicket, när mötet sker, som mycket kommer att avgöras.
För vad hjälper det att vi säger att vi är välkomnande om våra handlingar slår ihjäl våra ord?
Det är i det mötet som vi kan förskjuta för all framtid. Det är vi kan slå ner modet på någon. Det är där vi kan göra det om intet för en god gemenskap. Där är där och då vi kan gå miste om en fantastisk person och dens kunskap.
Men betänk att det är i ett sådant möte som det kan bli sååååå bra. Vi kan ge en person ett varmt bemötande som kan förvandla dens liv. Den kanske för första gången får en djupare gemenskap. Får känna sig delaktig och efterfrågad.
När du välkomnar någon händer det något nytt. För där öppnar du fönstret och dörren för nytt fräscht syre i ditt liv. Det kommer berika och välsigna dig själv och din gemenskap.
Låt oss välkomna och inkludera. På riktigt.
Pedher´s blogg 