I den kyrka jag är med i så har vi 21 dagar med extra fokus på bön. Man anmäler sig på hemsidan och kan boka sig för ett pass eller flera. Det gjorde jag. När jag bokade en tid möttes jag av budskapet att det var fullt. Jag fick inte plats på den tiden. Så jag valde en annan. Och tro inte på något sätt att jag tycker det är dåligt att man fick det svaret. Men det fick mig att tänka till.
Kan det bli för fullt för att be ? Naturligtvis inte. Ingen tidpunkt kan få för många som ber. Inget bönemöte kan få för många besökare. Vår Herre klarar av att sortera in oss alla. Det bönebrus som når hans öra blir tydligt för honom.
Men kanske kan det bli för fullt i vårt program att vi har svårt att få tid för bönen. Vi är så upptagna. Vi hinner inte helt enkelt.
Jag skulle tro att dom flesta kristna nog menar att bön är bra och viktigt. Och kanske vi är många som också inser att vi har lite dåligt samvete för att vi inte ber tillräckligt mycket.
Men kanske är det inte så komplicerat som vi tror. För bön är en relation. En relation vårdas ofta genom samtalet. Helt enkelt prata med varandra. Och så kan man se på bönen. Det förtroliga samtalet med Gud.
Jag tror att man behöver avdela tid för detta samtal. Men samtidigt får det aldrig hindra den löpande gemenskapen med Gud. Då man liksom pratar i all enkelhet förtroligt med honom.
Du vet, när man är ute och går, på väg till jobbet, eller står och diskar, medan man stryker kläder, ja, vad man än gör så pågår denna relation med ett levande samtal.
Det är då jag tänker att bönelivet kan nå fram i djupet och i höjden.
Svaret på min egen fråga är naturligtvis att det kan aldrig bli för fullt för att be. Men det kan vara en utmaning att hitta ett bra livsmönster som hjälper oss att be.
Pedher´s blogg 