Du har nog sett dom förut. Mina silverskedar. Med jämna mellanrum behövs dom putsas. Dom blir ju rätt fula med tiden. Användandet och diskandet gör att dom svartnar. Men då finns det ett botemedel. Silverputs. Tur man har det , eller hur?
Och det blir en klar skillnad. Eller hur? Mycket trevligare att ta fram. Vill påstå att dom ”smakar” bättre i mun. Lenare och gör morgonstunden med yoghurt klart mycket trevligare.
I vår kyrka har vi möjlighet till förbön i anslutning till gudstjänsten. Ibland tänker jag att det är som dessa skedar. Man kan i livet känns hur det blir lite solkigt eller att det mörknar som dessa skedar. Man funkar som det brukar men det är lite som påverkar det negativt på något sätt. Att då få gå till förbönsstället är något speciellt. Att få uppleva att man inte bara gör något åt fasaden. För den är bara det ytliga. Att istället få uppleva att man berörs på djupet till en rening inifrån. Att , som dessa skedar, få tillbaka den sanna och rena vackra. Att man får återta sin rätta funktion.
Min fundering idag är hur vi har det med vår funktion i den gåva vi fått i livet. Har den fått sig en törn så den tappat lystern och kanske sin allra bästa funktion som mina skedar? Behöver den få ny fart? Kanske den behöver rensa, putsas upp, till god funktion? Är det något som solkar ner den? Kanske är det dags att uppsöka förbönsplatsen för att återinta den favör den hade? För att kunna återspegla Gud igen?
Ibland tror jag att vi behöver helt enkelt komma in under Guds reningsprocess i våra liv. För att rensa på det som vill kväva eller hindra oss i uppdraget. Det som vill försvåra uppdraget behöver bort. Det kanske kan beskrivas som att bli nyputsad igen. För jag tänker att det är inte alltid det är dom stora synderna som hindrar oss. Vi har bara samlat på oss ”världens slagg” som gör att vi tappat. Likväl behöver det göras något försatt kunna och få fungera fullt ut.
Idag ber vi för riksdagsman Mats Green (M)
Pedher´s blogg 