För typ 1,5 år sedan satt jag samma plats. Då på gränsen till utbrändhet. Yr. Gick på halvfart. Då var denna plats ett favoritställe. Det var här yrseln försvann för en stund. Det var här själen fick lite extra ro. Här kunde jag sitta en god stund som helt plötsligt visade sig vara ett par timmar. När jag gick till bilen var jag för en stund en ny människa.
Denna gång finns inte dom förtecken och orsaker. Denna gång en ledig dag i februari då solen tittar fram. Lite kyligt men skönt. Tjärnen har ett tunt lager is där solen speglar sig i. Termos med kaffe. Några mackor. Lite musik. Bara stilla stilla. Så ljuvligt.
Man man undra varför mosse skulle få ett namn så nära ordet ‘dum’.
Dumm(e) mosse
För platsen är långt ifrån dum. Den är helt ljuvlig. Troligen i alla väder har den sin skönhet. Det är som att komma till Jämtland. Där gick jag på en mosse en gång som barn. Minns det än. Vi hade hyrt oss en stuga på en udde. Antingen fick man ro dit eller gå över en mosse.
Naturen gör något gott med oss. Gud skapelse som vi, allt för ofta, missar. Den är som en Guds hälsning till oss. En smekning från himlen. Vinden blir som en viskning från skaparen själv. ”Njut, jag har skapat den för din skull. Att få njuta av. Att upptäcka återhämtning. Det är den som får din puls att lugna sig. Gör att blodtrycket går ner. Där här jag kommer dig extra nära. Så sitt ner en stund”. En stilla viskning.
När jag gick över mossen till tjärnen sjöng Gordon Mote ”Just a closer walk with The” Bara en närmare promenad med Dig. Och det är ju precis som det är. En stund i denna ljuvliga plats är som en stilla nära promenad med Gud själv.
Det dom stunderna vi behöver. Kan finnas naturligtvis på många platser. Men en stund här påminner om den fantastiska möjlighet vi har att hitta platser där Guds andetag får smeka vår själ.
Så någon dum mosse är inte denna plats. Utan en snäll vacker ljuvlig och stilla plats. (Så länge ingen grupp av människor missuppfattat platsen och gapar och skriker 😉)
Pedher´s blogg 