”Alltså , jag är helt färdig” Har du sagt och känt så någon gång? På jobbet brukar vi säga att vi blir aldrig färdig.
Ibland känns det som att hur man än gör verkar man aldrig bli färdig med idén man har. Man hittar hela tiden på en utveckling som kan förbättra.
Så jag bara undrar …. när blir man egentligen färdig?
Det finns ju en risk med det tänket….. att man aldrig kommer till skott. Å andra sidan kan saker och ting ändra sig så mycket under processen att det är ett rent kaos. Och färdig verkar man då rakt inte bli.
När man brottas med olika frågor är det minst sagt lika svårt. När blir man egentligen färdig?
Dagens ungdomar som söker sig till olika utbildningar har ofta en helt annan inställning mot när jag var ung. För mig var det ett val för hela livet. För dom verkar det vara möjligen ett delmål, på delmål, på delmål, för dom verkar aldrig vilja bli färdiga. Andra studerar hela livet…..
Ibland blir beslutet så svårt. Ibland är vi osäkra på vad vi vill. Ibland väntar vi på ett tecken. Ett råd från någon. Och om vi då inte vågar kommer vi ju aldrig bli färdiga.
Så jag bara undrar …. när blir man egentligen färdig?
Det kanske ligger något djupt i att aldrig bli färdig. För detta ”o-färdiga” verkar dra oss framåt. För vi vill lösa det på något sätt. Önskan att hitta rätt gör oss letande. Inte bakåt utan framåt. Och när vi ser en del färdig för det oss vidare till nästa ”färdig” och nästa ”färdig”.
I allt detta finns det ett moment av att ta sig mod och våga. Kanske är det livets stora utmaning på vägen till någon form av ”färdig”.
Ps Kanske måste man inte vara färdig med alla svar för att våga gå vidare…… det kanske helt enkelt löser sig efter vägen. Ds
Pedher´s blogg 