Det är bara pipet i öronen och kluckande i ryggsäcken som låter. Vinden är måttlig svag. Man hade lovat sol vid det här laget men molnen är fortfarande täta.
För en tid sedan tog jag mig till Komosse. En av dom mossar som finns i närheten av Jönköping. Mest har jag varit på Dumme mosse. Så detta var en ny bekantskap för mig.
Väl där uppmanade man att hålla avstånd i området. Men det var inte så svårt. Såg bara ett par på mycket behörigt avstånd. Annars var jag ensam.
Det var en skön eftermiddag där. Det är något visst med att gå på en plats som på något sätt andas många tusen år av historia. Under 10000 år har denna mosse kommit till. Upp till 8 meters djup finns det mossa på vissa ställen. Det är som att tiden stått still men ändå har något pågått hela tiden. Om än i mycket sakta fart.
Att vara på en plats som är så tyst att dom ända ljuden man hör är pipet i öronen, kluckandet från termosen i ryggen, vinden samt porlande vatten när man väl kommer till en bäck, är något speciellt. Det är ju sällan tyst runt omkring oss. Man hamnar i en bubbla.
Jag tror att sådana bubblor är viktiga. Men vi har nog svårt att både hitta dom och våga stanna kvar i dom en stund. Stillheten kan vara stressande för somliga.
Leta efter dina bubblor. Våga vara i dom. Dom kommer göra dig gott. Men det kräver troligen modet att bestämma sig för det. Jag vet. Våga.
Pedher´s blogg 