Igår tog jag off runt lunch. Hem och städade och gjorde snyggt.
Då kom lusten att sätta fram adventsstakarna och stjärnan. Jag var inte först på gatan.
Lite för tidigt för mig egentligen men så blev det i år.
När man fått fram dessa ljus då vänder det på något sätt. Den mörka och tråkiga hösten lyser upp. Det var särskilt viktigt när jag bodde på landet. Inga gatlampor som lyste upp. Här i stan blir det ju aldrig riktigt mörkt. Både på gott och ont.
Ljus är viktigt. Igår var det 4 (fyra) år sedan Johan Gustaffson blev kidnappad. Hemma hos hans familj har man ett ljus brinnande på farstutrappan. Allt för att påminna om hoppet för ett återseende. Ljuset får ofta påminna oss om något. Det kan vara ett ljus vid en grav. Det kan vara för att påminna om någon man tänker på.
Jag har skrivit om ljuset förr. Det ljus som jag ofta tänder hemma. Ljuset som påminner mig om det jag tror på. Min tro på Gud.
Ljuset i adventstid pekar fram emot något som kommer. Det vi firar på julen. Jesu födelse. Därför blir så skönt att tända ljusen. Det lyser upp på utanför och innanför skinnet.
Tänd ljuset och låt det värma ditt inre.
Pedher´s blogg 