Jag har ett jobb som verkligen ger energi. Vi har ett gäng härliga killar och tjejer hos oss inom daglig verksamhet som ger så mycket glädje. Ett samtal med dom kan ge energi för hela dagen.
Den intensitet som volontärer sprider i sin hängivenhet ger också extra kraft att ge lite extra.
Men igår hade jag en situation som bara är en energitjuv. Vi är inte förskonade mot snattare. Tyvärr. Igår var en sådan dag då jag planerade för åtgärder mot dessa som inte ver vad mitt och ditt är. Att jobba med åtgärder som tex butikskontrollanter är bara så energikrävande. Bara tråkigt. Bara hopplöst onödigt. Frustrerande onödigt. Jag känner hur låg jag blir i tänket efter en sådan dag. Jag blir trött i både själ och kropp.
Jag vet att snattare inte bryr sig i vem dom skäl från. Vilket ändamål pengarna var tänkta för. Ingen känsla av empati. Kalla och bryr sig inte nämnvärt mycket. Inte ens en second hand får gå fri från detta.
Frågor som varför det ska vara på detta viset, varför man snattar överhuvudtaget, varför man inte förstår bättre växer inom mig.
Nu finns det ju folk att anlita för att få, om möjligt, bort detta fenomen. Så onödiga pengar man måste satsa. Tänk om vi kunde få satsa på att ge skolgång, mat, sjukvård mm mm. Det känns så onödigt dumt. Men nu ska dom få. 😎 nu ska vi se till att dom ångrar att dom ens tänkte tanken att stjäla från vårt arbete för att hjälpa barn.
Jag vill satsa min energi på något mer fruktsamt. Mer uppbyggligt. Mer långsiktigt välsignat. Hoppas att detta går snabbt över. Energitjuvar vill jag bannlysa. Jag vill satsa på att hjälpa. Blicka framåt. Hålla på med sådant som skapar energi åt all håll.
Inte energi-tjuv utan energi-skapande
Pedher´s blogg 