Jag är 7 år. Kanske 8 eller 9. Jag hade lyssnat till sångarna i kapellet i Skultorp. Min pappa var pastor där på den tiden. Vi bodde granne med kyrkan. Det var där jag gick i söndagsskolan.
En sång sångarna sjöng lärde jag mig fort i kyrkan. Jag satt ofta hos tant Inga. Hon hade en stor väska. I den hade hon ofta lite godis. Det bjöd hon mig på. Sången hade en enkel text tyckte jag så jag kunde lätt klämma i.
Ticka tocka tacka Herrens stora namn …
….. löd första strofen i refrängen.
När jag fick följa med till sångövningen första gången såg jag fram emot att Sven-Arne skulle föreslå den.
Till min förvåning inser jag att texten inte var som jag trodde. Antingen hade dom textat dåligt eller så hade jag hört dåligt. Texten löd istället ….
Det är gott att tacka Herrens stora namn ….
Det var ju en väsentlig skillnad. Tack och lov för det. Resten av texten kommer jag inte ihåg. Men den påminner mig om något centralt viktigt. Att tacka. Att tacka Gud.
Mina tankar går till psalm 106:1
Tacka HERREN, ty han är god,
ty hans nåd varar i evighet.
Genom allt kan vi tacka Gud för att Han är god. Hans nåd tar aldrig slut. Tacka för allt gott han gjort. Påminn dig om dom gånger du fått bönesvar. Påminn dig om alla gånger du insett att han varit med.
I tider som dessa bär det oss. Det ger hopp. Tilltro. Där tvivel tränger sig på återknyts trons band med Gud igen. Och livets grund blir stabil igen efter att ha gungat oroväckande mycket.
Det är gott att tacka Herren. Det gör något positivt inom oss. Det ändrar fokus. Lyfter vår blick till tilltro än uppgivenhet. Vårt sinne börjar ana och upptäcka den Gud som kan förvandla. Det ger helt enkelt nytt liv inom oss.
Pedher´s blogg 