Vi kan ändras i utseende men rösten består…..

Är på resande fot i Dalarna. Reser till platser jag växte upp på när jag var barn. 

Första dagen hamnade vi i Söderbärke. Vi hälsade på hos några gamla vänner. Man kan konstatera att vi ändrar oss efter åren. Alla blir vi äldre. Utseendet ändrar sig i takt vi blir äldre. 

Så sitter jag på deras uteplats. Hör bara röster från köket. Det slår mig att rösterna har inte ändrats nämnvärt. Det var som sist vi möttes för flera år sedan. 

Det finns något i rösten som är som ett fingeravtryck. Rösten avslöjar trots att utseendet ändrats. Tänk att rösten oftast inte förändras i någon större utsträckning. Det väcker minnen och tar oss tillbaka till forna tider. 

Att man inte träffats på många år behöver inte betyda att man tappat anknytningspunkten. Det är på något sätt att man tar upp tråden där man släpte den sist. På något sätt vittnar det om sann vänskap. 

Dessa dagar påminns jag om att rösten berättar mer om personen än dess utseende på något sätt. Rösten kan berätta vem som ringer även om vederbörande inte presenterar sig direkt. Du påmins säkert om lända människor vars röst lever kvar fast vederbörande åldrats och ändrar utseende. Varje röst har något som kännetecknar den. Ett knarr, ett visst sjungande, dialekten, skrattet, sättet att prata osv. 

Röster är intressanta. Dom kan låta uppmuntrande eller som sju svåra år ligger över vederbörande.  Vissa röster vill vi gärna höra. Dom ligger närmare hjärtat på något vis. Man berörs extra när dom pratar. Det inte bara är en persons personliga avtryck. Det sätter avtryck i oss också. 

Vi kan ändras mycket i utseende men väldigt ofta låter vår röst lika dant.