För några år sedan lyssnade jag till Kim Karhu. Han talade om kraften i att lyfta sina händer. Det stressade av och gjorde något gott med oss.
Jag sökte upp Kim efter föreläsningen och bad honom om att förklara det lite mer. Han skriver:
”Efter ca 3 minuters power posing hade adrenalin nivåerna gått upp och cortisolnivåer (stresshormoner) gått ner
Personer som mättes upplevdes även mer närvarande, autentiska,trygga, övertygande osv. och det bara efter en 3 minuters ”power pose”
Onekligen lite spännande. Värt att låta sjunka in lite.
Jag tänker mig att detta borde vi nog testa lite mer.
När jag ber lyfter jag gärna mina händer mot himlen. Sker mest naturligt. Känns så gott på något sätt. Kanske har det med denna tanke att göra. Eller snarare en kombination av det.
Kanske är det nedlagt i skapelsen. Att när vi lyfter våra armar upp mot himmelens Gud sker det goda ting inom oss.
Kanske tycker du det låter lie generande att stå där med upplyfta händer. Men om det gör oss gott kanske det ändå värt att testa.
Kraft är något som vi ofta är i behov av. Här har vi vägen. Att under tillbedjan till Gud försvinner vår stress. Vi får kraft. Vi blir mer närvarande och trygga. Vi verkar också blir mer oss själva. Så vi verkar ha fått redskapet vi så väl behöver.
Pedher´s blogg 