
Många gånger framställer vi tron som trygghet och livet. Att Gud hör bön. Att vi får mycket stöd och hjälp. Med all rätt.
Men det finns ibland en kamp i tron. Lyssnade på vår ärkebiskop som tog oss med i tankarna i den kämpande tron. Du hittar det en tid på SVTPlay.
Tron som längtar efter svaren men som dröjer. Tron som vill tro men tvivlar tidvis. Tron som ber både högt och i viskning men upplevs som att den inte når fram. Så kan också tron vara. Den känns som att den inte räcker till. Inte tillräcklig stark. Inte tillräckligt stor.
”Får Jesus aldrig vara ledig ? ”
Man kan falla i att man inte ska störa honom. Han har ju så stora bekymmer ändå. Men Jesus gör det tydligt i bibeln att det är just du med en kämpande tro han är till för.
Slår mig att bibeln också påminner oss om att en tro, så stort som ett senapskorn (som är ett av dom minsta frön som finns) är en tro att räkna med.
Jag tänker att vi inte får ge upp. Bibelns exempel om att folk åter och åter igen är flera. En som ber med orden ”jag ger mig inte med mindre än att du välsignar mig”. (1Mos 32:26) Eller att Be Sök Bulta. (Matt 7:7-8) Så funkade det inte på ett sätt så fortsätt på ett annat sätt. Visa verkligen synd menar det du ber.
Be och håll ut. Är det något vi har fått träna på att i dessa tider är att hålla ut. Så är det med tron också. Det kan ibland gå så fort. Andra gånger dröjer svaret. När jag skrev om mitt helande igår var det inget svar som kom direkt. Jag hade bett länge och mycket. Men jag återkom och återkom. När svaret kom så var det som jag inte väntat alls. Men jag tror att jag var mogen för svaret då.