Igår skrev jag om barlast. Om den barlast en båt har för att ligga rätt i sjön. Men också kunna stå pall mot vinden.
Men det finns en annan typ av barlast jag tänker på. Den barlast vi har med oss genom livet. Som skapats under livets gång.
Det kan vara mindre goda händelser. Olyckor. Trauman. Människor som gjort oss illa. Erfarenheter som satt spår. Som påverkar oss på ett påtagligt sätt.
Den barlasten som vi bör med oss kan hindra oss. Dels att leva ett gott liv. Tänker inte på ekonomi. Utan mer på livsduglighet. Trivsel. Inte så ovanligt att det kan föda besvikelse och som växer till till bitterhet.
Därför behöver vi befria oss från den dåliga barlasten vi har med oss. Hur gör man det? Kanske genom att förlåta det som hänt. Kanske bestämma sig för att lämna det bakom sig. Helt enkelt släppa taget om det och låta det gå. Möjligen behöver man bearbeta det i samtal för att släppa det.
Men jag tror det behövs ett medvetet val. Att välja att lämna det. En båt med en barlast som är vatten kan välja att släppa ut det. Bildligt talat får vi också göra det.
Min bör blir idag:
🙏Herre, befria den som har en negativ barlast. Hjälp den att låta den gå. Hjälp den att släppa taget om den. Kom med din helande kraft över den som kämpar med en jobbig barlast i sitt liv. Sätt den fri. Hjälp den att komma ut på goda vatten igen med en god känsla i medvinden. Amen🙏🙏
Psalm 23:2
Han låter mig vila på gröna ängar,
han för mig till vatten
där jag finner ro.
Psalm 1:3
Han är som ett träd,
planterat vid vattenbäckar,
som bär sin frukt i rätt tid
och vars löv inte vissnar.
Och allt han gör, det lyckas väl.
Pedher´s blogg 