Jag läser rätt mycket i gamla testamenet just nu i min dagliga läsning. HAmnat i tex när profeten Samuel skall smörja en ny kung Saul. I första Samuelsboken kapitel 16. Man kan lätt tänka att bibelns profeter borde vara bäst på att lyssna in Gud och lita på hans ord. De verkar inte tvivla och vad skulle kunna hindra dem tänker jag. När jag läser om Samuel så får han inte veta hela alltet på en gång. Han till och med tvekade den käre Samuel. Han var osäker på hur Saul skulle reagera. Gud är smart och ger honom en bra plan. Men inte allt. Så kommer orden som får mig att känna hopp…
”Då skall jag låta dig veta
vad du ska göra så att du smörjer åt mig den jag visar dig”
Han sulle alltså gå men han visste egentligen inte hur det skulle gå till eller hur det skulle fortlöpa. Men Guds löfte litade Samuel på för Gud hade sagt:
Då skall jag låta dig veta!
När Gud kallar oss ut på uppdrag är det inte alltid solklart hur det skall utföras och vad som kommer att hända. Men en sak verkar tydlig i bibeln. När vi går kommer Gud att visa resten. Han kommer lösa våra funderingar och oro. Han kommer ge oss impulser efter resan som vi kommer att få hjälp genom.
När man följer Samuel under denna resa inser man att Samuel trodde nog att han träffat rätt hela tiden. Varje son som kom till Samuel såg ut at kunna ara en potentiell kung. Men varje en som kom var inte den äkta personen. ”Herren hade inte utvalt honom h e l l e r. Men när rätt person väl kom så var saken klar. Samuel behövde inte tvivla på det.
Jag tror det är ett löfte till oss också när vi vågar gå på Guds kallelse. Då skall du också få veta. Vad så säker. Jag kan ha full förståelse att du kan tveka. Men se på Samuel som exempel. Gud är smart nog att vilja hjälpa dig. Konstigt vore väl annat. ändå kan vi tvivla. men…. tvivla inte mer. Gå när den inre maningen gör sig påmind. Då skall du få veta efter vägen. Så stor är Gud.
Pedher´s blogg 